1992 knöt regeringen kronan till ecun, vilket slutade i katastrof. Räntan gick i höjden (marginalräntan steg till 500 %) och valuta
försvann ut ur landet. Sverige förlorade miljarder på det
experimentet. Spekulationen berodde på att vi hade fast växelkurs. Därefter har kronan varit flytande, vilket gynnat svensk
industri. Det går mycket bättre i Sverige än i euroområdet. Varför byta kurs när det går bra, undrar bl a den riksbankschef som var ansvarig 1992, nämligen Bengt Dennis.

EMU:s krav på politiskt oberoende centralbanker har redan
genomförts i Sverige. Riksbanken ansvarar självständigt för penningpolitiken utan politisk inblandning. Politikerna får inte påverka riksbanken. Om Sverige går med i valutaunionen
förlorar riksbanken sina nuvarande befogenheter som att
besluta om räntan och blir en form av filial till den Europeiska Centralbanken. Riksbankschefen får inte agera utifrån den svenska ekonomin. Riksbanken förlorar rätten att utge sedlar
och mynt och därmed också intäkter.

Om Sverige blir medlem i EMU så överlämnas en stor del av
valutareserven till ECB, som disponerar över och förvaltar de nationella centralbankernas valutareserver på sammanlagt
100 miljarder euro.

Omställningskostnaderna för euron är mycket höga. Bara
bankernas kostnader beräknas uppgå till fyra miljarder kronor. Omställning av alla olika typer av automater, varumärkningar mm, kommer att kosta konsumenterna ansenliga summor.
Handeln räknar också med en extra kostnad på fyra miljarder. Kommuner och landsting kommer att få extra kostnader för förändringar av datasystem mm. Totalt beräknas omställningen till euron att kosta 15 miljarder kronor. Varje svensk, liten som stor, måste alltså betala 1500-2000 kronor. Dessa kostnader kommer
att tas ut från kunderna och räknas inte som "smyghöjningar".

Idag är räntan något högre i Sverige än i euroområdet beroende på att den ekonomiska situationen i Sverige är bättre. Det
betyder således att låg ränta inte kan anses vara bra generellt sett. Det väsentliga för oss är att räntan är anpassad till svenska förhållande - vad som är bra i Sverige. I EMU anpassas räntan till hela euroområdet, vilket i praktiken innebär de stora ländernas ekonomier. Risken är att räntan läggs på en nivå som inte passar något euroland.

Inflationen i de olika euroländerna varierar p g a deras ekonomiska situationer. Man kan därför inte säga att det blir lägre inflation i Sverige om vi går med i EMU. Sverige har idag mycket låg inflation. Risken är att det blir högre inflation om priserna
ökar vid ett medlemskap.

De flesta ekonomer är överens om att det knappast finns några ekonomiska fördelar att gå med i valutaunionen, snarare tvärtom. Det innebär stora risker eftersom vi i en lågkonjunktur inte har kontroll över valuta- och penningpolitiken. Då hotar arbetslöshet och sämre välfärd i stället. Därför har LO krävt buffertfonder för att stödja ja-sidan. Regeringen har avfärdat förslaget som "fondsocialism". Hittills har inte ja-sidan kunnat enas om en strategi
för hur man ska kunna möta en lågkonjunktur. Diskussionen i sig visar på att även ja-partierna ser riskerna med ett medlemskap i valutaunionen.

Nej, snarare tvärtom. I de länder som infört euron passade många handlare på att höja priserna, vilket lett till högljudda
protester. Dessutom måste kostnaderna för omställningen till ny valuta tas ut från konsumenterna. Till detta kommer att vi i så fall inte längre har en riksbank som genom räntepolitik kan hålla nere priserna. Regeringen säger sig ha fått med sig handeln på prisstopp under övergången. Men det handlar bara om några månader och dessutom räknas inte höjningar på grund av övergångskostnader in i prisstoppet.

EMU-utredningen 1996 undersökte detta och kom fram till att
man inte kan dra en sådan generell slutsats. Redan idag gör
konsumenterna jämförelser mellan olika priser, så det blir i
princip ingen skillnad. Priserna varierar mellan olika delar av
landet men det innebär inte att konkurrensen skärps, eftersom
människor handlar i sitt närområde.

Om man reser inom euroområdet så behöver man inte växla pengar. Det är klart. Men är det verkligen så problematiskt att växla pengar, när man reser på semester? Dessutom fungerar bankomatkort utomlands utan växlingsproblem.

Många ledande ekonomer menar att EMU är ett gigantiskt
experiment med stora risker. Nyligen träffades nio nobel-
pristagare i ekonomi. Det visade sig att nästan alla var emot EMU. Riskerna består i att det inte går att centralstyra så
många olika länders ekonomier. Ju fler som går med i EMU
desto större blir riskerna.

Många ekonomer och statsvetare menar att det inte går att
enbart ha gemensam valuta- och penningpolitik utan att också
ha gemensam finanspolitik. Redan nu införs viss gemensam
politik på detta område och med all sannolikhet kommer kravet på skatteharmonisering på allt fler områden. Allt talar för att
gemensamma skatter blir EMU:s fjärde steg.

Vissa politiker framför allt på vänsterkanten försöker hävda att EMU är ett sätt att stävja de globala marknadskrafterna. Men
det är inte riktigt. I EU:s fördrag (inklusive paragraferna om
EMU) står klart och tydligt att länderna inte får införa lagar eller
regleringar som hindrar valutaflödet eller motverkar konkurrens på marknaden.