2010-12-13

Den Öppna Världskonferensen mot Krig och Exploatering hölls i Alger i Algeriet 27-29 november. Konferensen hölls 20 år efter att den Internationella samordningskommittén för löntagare och folk (ILC) bildades i Barcelona 4 januari 1991.

Konferensen samlade i första hand delegater i deltagare som är aktiva i fackliga organisationer världen över i syftet att utbyta erfarenheter och i en öppen diskussion diskutera hur dagens imperialism drabbar löntagare och folk. Det som framfördes på konferensen sammanfattades i ett uttalande utformat för att uppnå så stor enighet som möjligt av vad som sagts i diskussionerna, och som det i slutändan stod varje deltagare fritt att signera eller ej, se uttalandet i bilaga.

Värd för denna världskonferens var det Algeriska arbetarpartiet (Workers Party) som tillsammans med ILC förberett den omfattande konferensen med över 400 deltagare från 52 olika länder, den största konferensen av detta slag på afrikansk mark.

För Algeriska arbetarpartiet och särskilt för dess generalsekreterare Louisa Hanoune, som är en av Afrikas mest respekterade kvinnliga politiker en stor händelse. Partiet har 26 platser av 385 i det algeriska parlamentet, och har framgångsrikt arbetat för åternationalisering av landets olje- och gasproduktion samt mot IMFs vilja motsatt sig en privatisering av det statliga banksystemet. En delegation från OAU besökte konferensen och den stöddes ekonomisk av bl.a. Air Algérie och Algérie Telecom. Konferensen stöddes också av Algeriets LO (General Union of Algerian Workers, eller UGTA), vars generalsekreterare Abdel Majid Sidi Said deltog i diskussionen all tre konferensdagarna. Konferensen följdes av Algerisk TV och press.

Totalt tog 77 deltagare och delegater till orda. Några genomgående tema i anförandena var:

►Fördömande av de imperialistiska ländernas krigspolitik för att tillägna sig naturresurser
►En förutsättning för demokrati och sociala framsteg är folkens nationella självständighet och oberoende.
►Folk och skattebetalare skall inte betala den finansiella och ekonomiska krisen, och kraftiga fördömanden av IMF, Världsbanken och EU
►Kraftiga fördömanden av EU-politiken av både europeiska och icke-europeiska talare. EU innebär ingen lösning utan är en del av det imperialistiska systemet
►Vikten av en oberoende fackföreningsrörelse. Bl.a. berättade Sidi Said hur de imperialistiska länderna knyter upp den globala fackföreningsrörelsen i informella strukturer i ”social dialog” på G20-möten för att få fackföreningsrörelsen att ta ansvar för den globala finansiella och ekonomiska krisen.


Jan-Erik Gustafsson