2013-02-15

Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk anordnade den 9 februari i samarbete med ABF Stockholm ett offentligt möte mot euroländernas finanspakt. Den irländske parlamentsledamoten Thomas Pringle berättade om hur finanspakten behandlades under och efter folkomröstningen på Irland i juni 2012. Pringles tal följdes av en paneldiskussion med bland andra journalisten Björn Elmbrant, som skrivit boken ”Det som skulle bli så bra”.

Thomas Pringle är en oberoende ledamot av Dail Eireann, det irländska parlamentet, och han representerar valkretsen Donegal, som ligger i den nordvästra delen av landet. Donegal har utmärkt sig genom att vara bara en av fyra valkretsar på Irland som avvisade euroländernas finanspakt i den irländska folkomröstningen.

Thomas Pringle är också ”patron” (ungefär beskyddare) för Peoples Movement som bedriver kampanjer mot varje förändring som utvecklar EU mot en federal superstat och arbetar för att försvara och förstärka folklig suveränitet, demokrati och social rättvisa i Irland.

- En intressant sak med finanspakten är att den har ingenting att göra med den pågående finansiella krisen som ödelägger Europa. Jag tror att alla kan tillstå att den inte skulle ha förhindrat krisen på något sätt, sade Thomas Pringle.

Till exempel hade Irland ett budgetöverskott alla år utom ett under åren 1999-2007, berättade Thomas Pringle. Irlands problem har orsakats av bankernas omåttliga upplåning från de internationella penningmarknaderna, pengar som användes till att skapa en fastighetsbubbla – en situation som möjliggjorts genom avreglering av kapitalmarknaderna. Med andra ord en misskött budget har inte varit Irlands problem.

- Länder som antar finanspakten måste uppnå balanserad budget för alla tider med ett strukturellt budgetunderskott som skall vara mindre än 0,5 procent varje år. Detta är en siffra helt tagen på måfå och inga ekonomer eller beslutsfattare tycks kunna komma överens om hur det strukturella underskottet skall mätas, sade Thomas Pringle.

Till exempel beräknade EU-kommissionen det strukturella underskottet för Danmark 2011 till tre procent. Den danska regeringen å sin sida hävda att det strukturella underskottet var omkring en procent. Om kommissionens beräkning hade använts skulle Danmark behövt skära ned på sina utgifter (eller höja skatterna).

- Siffran 0,5 procent kan bestämma framtiden för viktiga sociala rättigheter. Vad finanspakten gör är att rista in det nuvarande svaret på krisen i sten och göra klart att lösningen av krisen automatiskt faller på offentliga utgifter, även om som idag orsaken till krisen ligger i den privata ekonomin. Så det är fel diagnos och fel botemedel, sade Thomas Pringle.

- Finanspakten slår fast är att svaret på varje framtida nedgång i ekonomin blir ytterligare nedskärningar i de offentliga utgifterna. Det vill i sin tur tillförsäkra att de som bär bördorna av krisen kommer att bli de svagaste i samhället.

- Hela denna politik är raka motsatsen till ett keynesianskt svar på krisen med ökade offentliga utgifter som historiskt har visat sig vara effektiv; det är faktiskt en vettig ekonomisk politik med mera utgifter även om det sker på bekostnad av budgetunderskottet under en ekonomisk kris.

Thomas Pringle avslutade med att citera den danske professorn i ekonomi Jesper Jespersen: ”Under goda tider behöver vi den (finanspakten) inte. Under dåliga tider är den en felaktig politik. Det är inte ett tecken på dålig politik att ha underskott under tider av kris”

GÖSTA TORSTENSSON