2008-11-15 Brev 9

Riksdagsledamöter för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet!

Den internationella opinionen mot att ni riksdagsledamöter skall godkänna Lissabonfördraget på torsdag växer.

I ett stöduttalandet till Folkrörelsen Nej till EU skriver förbundssekreteraren Eamon Devoy för det irländska facket TEEU och sekreteraren Frank Keoghan från People’s Movement att:

 ”Den föreslagna ratificeringen av den svenska regeringen är tydligt utformad i samförstånd med EU-kommissionen för att på ett odemokratiskt sätt isolera det irländska folket och för att sätta mer press och tryck på dem att acceptera ett icke förändrat Lissabonfördrag”.

Till den svenska allmänheten uttrycker de också att:

”Ett godkännande av Lissabonfördraget ( ...) skulle accelerera vidgandet av gapet, mellan EU och den europeiska fackföreningsrörelsen, vars krav är för en balans mellan rätten till fri rörlighet och sedan länge etablerade fackliga rättigheter. Vi är av den åsikten att en sådan ”balans” uttalat måste gynna arbetstagarnas rättigheter utan reservationer för att förhindra utslag från EU:s domstol av den typ som vi nyligen har erfarit”.

Jag bifogar hela brevet i original och i översättning.

Samtidigt växer missnöjet bland gräsrötterna mot den centrala fackliga byråkratin och socialdemokratins ledning. Den tidigare förbundsjuristen Kurt Junesjö för LO-TCO Rättskydd skriver i det nya numret av Folket i Bild Kulturfront att fackmedlemmarna inte informeras om hotande eller redan realiserade försämringar vilka är ”så ingripande att något motsvarande inte skett i svensk arbetsrätt under mer än hundra år av organiserad facklig verksamhet”. De fyra ödesfrågor för löntagarna som Junesjö nämner är Vaxholmsdomen, Lissabonfördraget, Stråthutredningen samt huvudavtalet mellan LO/PTK och Svenskt Näringsliv, vilka alla är ”legitimt sammanflätade” enligt Junesjö.

Man kan funderar över varför Mona Sahlin bestämt sig för att bryta mot LO-kongressens beslut när hon den 3 oktober förklarade att ni i (s)-gruppen skulle rösta ja oavsett när Stråthutredningen skulle presenteras. Det ligger säkerligen en del i vad Morgon Johansson uttalar i samma nummer av Folket i Bild: ”Nyckeln ligger hos LO-ledningen, hade de sagt ’Stopp och belägg’ hade vi aldrig hamnat där. Då hade riksdagsgruppen resonerat annorlunda. Får vi besked att om att LO-ledningen ändrar sig innan den 20 november så kan riksdagsgruppen ändra sig”.

Skall jag tolka detta som att riksdagsgruppen helt styrs av Wanja Lundby-Wedin? Sannolikt är det så att spelaren och cynikern Wanja Lundby-Wedin ( och hennes grå kommissarier Erland Olausson och Lars Nyberg) har räknat ut att om inte Lissabonfördraget ratificeras nu, så kommer diskussionerna efter Stråthutredningen presenteras leda till att Lissabonfördraget aldrig kommer att ratificeras. En indikation på detta att efter Sahlins rättning i leden så har enligt Junesjö den pågående Stråthutredningen skärpt kraven och framfört en rad för löntagarna reaktionära förslag.

På tisdag 17.30 är Wanja Lundby-Wedin en av två talare på Mynttorget i Stockholm för en manifestation för att ”Stoppa angreppet på löntagarna – sabba inte den svenska modellen”. För de fackliga och socialdemokratiska gräsrötterna är det nu alltför genomskinligt att skylla allt på och gömma sig bakom alliansregeringen. Vilket besked kommer Wanja Lundby-Wedin att ge till Morgan Johansson och alla de som samlas på Mynttorget.

Hennes besked kommer att gå till historieböckerna som ett avgörande tal för fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen i Sverige. Kommer hon agera som ordförande för LO till försvar för den svenska kollektivavtalsmodellen och att t.ex. kräva att regeringen Reinfeldt  startar förhandlingar om bindande undantag för den svenska kollektivavtalsmodellen, eller kommer hon som ordförande i Europafacket (den fackliga organisation som först godkände Lissabonfördraget)  att bryta mot LO-kongressen beslut i juni och sälja ut den svenska arbetsmarknadsmodellen till EU-domstolen och överstaten i Bryssel?

Oavsett vad hon kommer att säga så ligger bollen hos er 130 (s)- riksdagsledamöter. Åtminstone bör en minoritet hos er kunna stödja den vilandeförklaring i riksdagen som föreslagits av vänsterpartiet, om ni inte anser er kunna stödja Folkrörelsens krav nedan.

En vilandeförklaring innebär att Lissabonfördraget läggs på is ytterligare ett år på grund av att den enorma maktöverföringen till Bryssel som Lissabonfördraget innebär är en grundlagsfråga. För en vilandeförklaring krävs att en sjättedel av riksdagens ledamöter röstar för. Miljöpartiet och vänsterpartiet har 41 röster. Därutöver har ca 10 borgerliga ledamöter förkunnat att de kommer att frondera mot sina partiledningar. Återstår ca 10 röster från (s)-gruppen. Vid ert partigruppsmötet i början av oktober reserverade Morgan Johansson sig samtidigt som Bo Bernardsson, Leif Pagrotsky och Claes-Göran Brandin förklarat att de reserverat sig mot beslutet liksom ett tio-tal icke namngivna ledamöter.

Ansvaret vilar nu på er att ni röster för en vilandeförklaring, om nu inte Wanja Lundby-Wedin i sitt tal den 18 november deklarerat att socialdemokraterna drar tillbaka sitt stöd för en ratificering av Lissabonfördraget.

Men Folkrörelsen Nej till EU kräver först och främst att Ni begär att regeringen Reinfeldt utlyser en folkomröstning. Det svenska folket har inte mindre intellektuella resurser än det irländska folket för att kunna ta ställning till Lissabonfördraget i en folkomröstning.

Får Ni inte gehör för detta självklara demokratiska krav kräver vi att Ni röster Nej till Lissabonfördraget den 20 november. Allt annat vore ett svek mot det svenska folket och den samlade löntagarrörelsen.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU

------------------------------------------------------------------------------

2008-11-17 Brev 10

Riksdagsledamöter för det socialdemokratiska arbetarpartiet

Fem fackliga tyska förtroendevalda, varav att par som också är
förtroendevalda i det tyska socialdemokratiska partiet och som deltog i den tyska delegation på den Europeiska löntagarkonferensen i Stockholm 25 maj för att förkasta EU:s domstols beslut i Vaxholm/Lavaldomen, uppmanar i det bifogade solidaritetsuttalandet till den svenska fackföreningsrörelsen inför LO-manifestationen i Stockholm 18 november  Er (s)-riksdagsledamöter att
RÖSTA NEJ TILL LISSABONFÖRDRAGET 20 NOVEMBER.

Solidaritetsuttalandet har förutom till undertecknad redan skickats till Johan Lindholm ordf Byggettan, Gunilla Björklund LO-distriktet Sthlm, Wanja Lundby-Wedin ordf LO och Europafacket, Mona Sahlin ordförande i SAP samt till undertecknad.

P.g.a tidbrist finne inte möjlighet att översätta uttalande, men jag hoppas ändå att Ni kan tillgodogöra er de tyska argumenten för att RÖSTA NEJ 20 november.

Jan-Erik Gustafsson
Ordf. Folkrörelsen Nej till EU

------------------------------------------------------------------------------

2008-11-18 Brev 11

Riksdagsledamöter för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet!

Idag tisdag 17.30 är Wanja Lundby-Wedin en av två talare på Mynttorget i Stockholm för LO:s manifestation för att ”Stoppa angreppet på löntagarna – sabba inte den svenska modellen”. I helgen initierade hon enligt Svenska Dagbladet att socialdemokraterna i sin plattform till Europaparlamentet skrev in att ”nationella regler kring fri förhandlingsrätt, konflikträtt, och kollektivavtal ska vara överordnade den fria rörligheten på EU:s inre marknad”.

Att ställa ett sådant krav inför Europarlamentet, och inte göra det inför omröstningen om Lissabonfördraget nu på torsdag är förvillande och ett sätt att blanda bort korten för löntagarna. För det första bör socialdemokraterna utnyttja sin styrkeposition och kräva att regeringen Reinfeldt startar förhandlingar med EU om det svenska kollektivavtalssystemet och konflikträtten, om Lissabonfördraget över huvudtaget skall godkännas i Sverige. För det andra ger kraven i valplattformen illusioner om att EU-parlamentet skulle kunna besluta om att arbetsrätten är överordnad den fria rörligheten, dvs tvärtemot vad EU:s domstol har dömt i Viking, Laval, Ruffert och Luxemburgmålen. Hur kan Europafackets ordförande vara omedveten om att kravet i valplattformen kräver inkallande av en ny regeringskonferens för att göra den fördragsändring som det är fråga om?

Lundby-Wedins besked ikväll kommer att gå till historieböckerna som ett avgörande tal för fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen i Sverige och därmed även för svensk inrikes- och europapolitik. Kommer hon agera som ordförande för LO till försvar för den svenska kollektivavtalsmodellen och att t.ex. kräva att regeringen Reinfeldt startar förhandlingar om bindande undantag för den svenska kollektivavtalsmodellen, eller kommer hon som ordförande i Europafacket (den fackliga organisation som först godkände Lissabonfördraget)  att bryta mot LO-kongressen beslut i juni och sälja ut den svenska arbetsmarknadsmodellen till EU-domstolen och överstaten i Bryssel?

Oavsett vad hon kommer att säga så ligger bollen hos er 130 (s)- riksdagsledamöter. I den enda TV-debatt som hittills ägt rum i programmet Debatt förra veckan framkom att 4/5 av tillfrågade riksdagsledamöter hade ingen större aning om vad EU-grundlagen innebär. EU-minister Cecilia Malmström hävdade i programmet att när det gäller ”internationella fördrag” så finns det ingen anledning att ha en folkomröstning. Således, lögner till svenska folket in i det sista. Lissabonfördraget är inget internationellt fördrag. Det är en EU-grundlag, som enligt dess upphovsman Giscard d’Estaing till 96 procent är det samma som den EU-konstitution som 2005 i folkomröstningar röstades ned av de franska och nederländska folken. Och vad har det blivit av respekten inför resultatet i den irländska folkomröstningen?

Att rösta ja eller att lägga ned sin röst på torsdag är samma skrämmande agerande som EU:s president Sarkozy och stora delar av socialistpartiet ägnade sig åt, när Sarkozy och hans EU-minister, den tidigare ex-socialisten Jean-Pierre Joyuet, drev igenom Lissabonfördraget i nationalförsamlingen utan respekt för den tidigare folkomröstningen. Det påstod helt fräckt Lissabonfördraget var ett litet minimifördrag och utan någon som helst allmän debatt! Detta kunde de göra efter det att 143 ledamöter i socialistpartiet avstått från att rösta i ett avgörande gemensamt möte mellan senaten och nationalförsamlingen den 4 februari i år.

Det franska socialistpartiet är nu ett sargat parti. I helgen kunde man inte komma överens om varken en ny  partiledare eller politisk plattform. Accepterar ni (s)-ledamöter Lissabonfördraget på torsdag, så är risken stor att socialdemokratiska partiet går samma väg som socialistpartiet i Frankrike. Genom att rösta nej, eller alternativt kräva att regeringen Reinfeldt skall inleda förhandlingar om bindande undantag om arbetsrätten, kan ni fortfarande visa att ni är ett socialdemokratiskt parti och inte ett förvirrat socialliberalt parti. För mig är det fortfarande en gåta, om man vill kalla sig klassisk socialdemokrat, hur man kan acceptera den i detalj reglerade nyliberala politik, som är inskriven i Lissabonfördraget? Det blir till visso ännu mera märkligt att rösta för att överge den svenska kollektivavtalsmodellen i tider av allvarlig och växande finansiell och ekonomisk kris. Är det inte i en sådan situation vi behöver ”nationella regler kring fri förhandlingsrätt, konflikträtt, och kollektivavtal”

Åtminstone bör en minoritet hos er kunna stödja den vilandeförklaring i riksdagen som föreslagits av vänsterpartiet, om ni inte anser er kunna stödja Folkrörelsens krav nedan. Ansvaret vilar då på er att ni utnyttjar er rösträtt (och inte lägger ned rösten)  för en vilandeförklaring, om nu inte Wanja Lundby-Wedin i återgår till en klassisk socialdemokratisk ideologi och drar tillbaka sitt stöd för en ratificering av Lissabonfördraget.

Men Folkrörelsen Nej till EU kräver först och främst att Ni begär att regeringen Reinfeldt utlyser en folkomröstning. Det svenska folket har inte mindre intellektuella resurser än det irländska folket för att kunna ta ställning till Lissabonfördraget i en folkomröstning.

Får Ni inte gehör för detta självklara demokratiska krav kräver vi att Ni röster Nej till Lissabonfördraget den 20 november. Allt annat vore ett svek mot det svenska folket och den samlade löntagarrörelsen.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU

------------------------------------------------------------------------------

2008-11-20 Brev 12

Riksdagsledamöter för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet!

Just nu sitter ni i kammaren och debatterar Lissabonfördraget.

Enligt Mona Sahlin och en majoritet av er i den socialdemokratiska riksdagsgruppen är Lissabonfördraget bättre än det nuvarande Nicefördraget eftersom det gör EU:s rättighetsstadga juridiskt bindande och därmed förhindrar framtida Lavaldomar.

Att detta påstående är osant framgår av en intervju med Pernilla Lindh, svensk domare i EU-domstolen, i ett pinfärskt nummer av Kommunalarbetaren. Enligt henne har EU-domstolen vid elva tillfällen direkt hänvisat till EU:s rättighetsstadga, däribland Lavaldomen.

”Den spelar mycket stor roll för domstolens bedömning. Som jag ser det är stadgan bindande redan i dag. Skillnaden om den skrivs in i Lissabonfördraget vore att det blir svart på vitt att stadgan är bindande. Men någon skillnad i praktiken blir det alltså inte för domstolens bedömning jämfört med i dag”, säger Pernilla Lindh (Kommunalarbetaren, nr 20/08).

Lissabonfördraget utgör således inget värn mot framtida Lavaldomar. Tvärtom. Att säga ja till Lissabonfördraget är att säga ja till Lavaldomen. Ratificerar riksdagen Lissabonfördraget så godkänner man nuvarande antifackliga rättsordning och EU-domstolens överhöghet.

Den svenska domare i EU:s domstol Pernilla Lindh har givit er det avgörande argumentet för att stödja den vilandeförklaring i riksdagen som föreslagits av vänsterpartiet, om ni inte anser er vilja säga nej till Lissabonfördraget i sin helhet. Om ni skall respektera LO-kongressens beslut från i juni vilar ansvaret på er att ni utnyttjar er rösträtt (och inte lägger ned rösten).

Igår protesterade också People’s Movement på Irland mot ratificeringen av Lissabonfördraget. Förtroendevalda för ST inom Universitet och högskolor uttalade även i går att de politiska partierna i Sverige ska vägra att ratificera Lissabonfördraget utan första kräva juridisktt bindande undantag för den arbetsrättliga modellen vi har i Sverige

Rösta nej till Lissabonfördraget ikväll eller medverka åtminstone till att behandlingen av fördraget skjuts upp.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU

--------------------------------------------------------------------------------------------

2008-12-04 Brev 13

Riksdagsledamöter för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet!

Ni hade en avgörande roll, när en förkrossande majoritet i riksdagen sumpade möjligheten att påverka EU till, om inte det bättre så åtminstone något mindre dåligt. För oss är det obegripligt hur  folkets valda representanter kan lägga sig så platt inför påbuden från övermakten i unionen. Alla kan ju inte bli välgödda byråkrater i Bryssel…

Men kampen för att återerövra den nationella demokratin och arbetsrätten fortsätter även efter 20 november. Lissabonfördraget är inte ratificerat förrän samtliga medlemsländer har gjort det. I Tjeckien måste både landets överhus och underhus godkänna fördraget, vilket inte blir en enkel sak. Egentligen har Lissabonfördraget redan fallit efter nej:en i Frankrike, Nederländerna och Irland. Men detta respekterar inte den auktoritära EU-byråkratin. Det kommer dock inte bli lätt att köra över det irländska folket med ytterligare en folkomröstning. En ny folkomröstning med ett osäkert utfall som skrämmer EU-byråkratin.

Med största sannolikhet blir det inte en folkomröstning på Irland under våren, vilket betyder att synen på Lissabonfördraget återkommer i valkampanjen inför EU-parlamentsvalet den 7 juni. Hur ska då (s) ledningen förklara för sina väljare att toppkandidaten och den s.k. EU-kritikern Marita Ulvskog röstade ja till Lissabonfördraget den 20 november? Hur skall Ulfskog med sitt ja kunna förklara att hon räddat kollektivavtalen och arbetsrätten?

Den närmaste prövningen för LO-ledningen och (s)-ledningen kommer redan 12 december, då regeringens Stråthutredning presenteras. Sedan det blev känt att (s) ledningen skulle lägga sig platt inför alliansregeringen och kräva att (s)-riksdagsledamöterna skulle rösta för ett godkännande av Lissabonfördragen har utredningen skärpt de antifackliga kraven, vilket bl.a. LO/TCO rättsjurist Kurt Junesjö noterat.  I direktivet till utredningen stod klart och tydligt att EU-rätten skulle respekteras. Lavalutredningen kommer inte att rädda den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är inget svenska näringsliv beklagar skriver Gösta Torstensson i bifogade analys.

Så för LO- och (s)-ledningarna återstår ingen annat än att försöka lägga ut rökridåer. LO:s EU-utredare Lars Nyberg säger i Norrländska socialdemokraten 27 november att det ”är politikerna som skall fatta de politiska besluten och inte EG-domstolen”. Han har inte förstått att enligt EU-fördragen (inklusive Lissabonfördraget) är det EU:s domstol som utan påverkan av politiker skall tolka den överstatliga lagstiftning som EU-politikerna instiftat, vilket den t.ex. gjort i de uppmärksammade Viking, Laval, Ruffert och Luxemburgfallen. Att ändra på denna ordning kräver att LO-ledningen och (s)-ledningen kräver att regeringen Reinfeldt begär att EU startar en ny regeringskonferens för att ändra mandatet för EU:s domstol. Till detta blir gjort borde LO- och (s)-ledningen uttala att de vägrar att acceptera EU:s domstols diktat istället för att sprida illusioner.

Det blir därför lätt patetiskt när Nyberg skriver att ”vi (LO- och (s)-ledningarna antar jag) måste få ledamöter i Europaparlamentet som inte accepterar en ny EU-kommission om den inte tänker föreslå en ändring av utstationeringsdirektivet. Då kan Lavalfallet inte upprepas”.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU