EU och Sveriges jordbruk

I en rapport från Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier, om svenskt jordbruk och livsmedelsindustri – 25 år efter EU-inträdet granskar professor emerita i jordbruksekonomi, Ewa Rabinowicz, svenskt jordbruk och livsmedelsindustri.

Studien är gjord som en jämförelse med hur den verkliga utvecklingen med svenskt EU-medlemskap kan jämföras med hur en trolig utveckling utanför EU skulle varit, men med den utvecklingstendens som svenskt jordbruk inledde redan före EU-inträdet 1995.

Avreglering och WTO-regler

Före EU-inträdet genomfördes en omfattande avreglering och liberalisering av den svenska jordbrukspolitiken på initiativ från finansdepartementet. Jordförvärvslagen liberaliserades, mjölkkvoterna avskaffades och det statliga skördeskadeskyddet upphörde med mera. Gränsskyddet behölls i väntan på ett EU-inträde. Sverige var med och inväntade det kommande WTO-avtalet som började träda i kraft 1994. Alla tullar skulle sänkas med 36 procent och exportstödet skulle minskas med lika mycket. Men det betyder ändå att Sverige hade behållit relativt höga tullar, vilket hade gett ett högre skydd för utländsk konkurrens.

Det är viktigt att komma ihåg att EU-inträdet kraftigt minskat antalet aktiva lantbrukare. Men om Sverige istället valt utanförskapet med WTO-avtalet så är författarnas bedömning att denna strukturomvandling till och med skulle gått fortare.

Författarna konstaterar att Sverige haft en stark betoning på strukturomvandling och att förändringstrycket på svenskt jordbruk länge varit starkt.

EU-medlemskapet – marknadsanpassning

Den avgörande skillnaden med EU-medlemskap är att jordbruket marknadsanpassats med inriktning på EU:s inre marknad. Utanför EU hade det svenska jordbruket fått en större anpassning till den inhemska marknaden, vilket beror på att WTO:s regelverk hade tillämpats och gett det svenska jordbruket ett visst skydd. Den viktigaste förändringen är att vegetabilierna har ökat medan animalieproduktionen förblivit oförändrad – även om en mycket kraftigt ökande konsumtion lett till sjunkande självförsörjning av animalier.

Köttkonsumtionen har ökat med 50 procent sedan EU-inträdet men det har inte gynnat svensk animalieproduktion utan billigare kött från den europeiska marknaden. EU:s marknadsanpassning har fått mycket stora följder för den producentkooperativa skyddade livsmedelsindustrin.

Den bondekooperativa slakterinäringen klarade inte konkurrensen utan har köpts upp av utländska intressen. Mjölkindustrin däremot gynnades och mejerinäringen kom att internationaliseras. Sammanfattningsvis kan konstateras att följden av EU-medlemskapet blev en livsmedelsindustri som numera kontrolleras av multinationella koncerner. Därför är slutsatsen att utanför EU hade Sveriges självförsörjningsgrad varit högre.

Priset på jordbruksmark

En faktor som starkt påverkats av EU-medlemskapet är att priset på jordbruksmark har ökat sju gånger och arrendena fördubblats. En starkt bidragande orsak är att när WTO:s regelverk sjösattes på 1990-talet förbjöds direkta jordbrukssubventioner.

EU:s jordbruksstöd transformerades från direkt produktionsstöd till arealbidrag, något som kraftigt gynnat stora jordbruksföretag. Detta har bidragit till att göra ägandet av stora arealer mark mer attraktivt. Denna utveckling har tvingat fram en ökning av de aktiva jordbrukens storlek och omöjliggjort för småjordbruk och nyetablering av små och medelstora jordbruk.

EU:s landsbygdsstöd

EU:s landsbygdsstöd är generellt och söks av alla landsbygdsföretag – oavsett var de finns. Sveriges traditionella landsbygdsstöd däremot har varit riktat mot glesbygd och där fokuserat på lokal infrastruktur.

Utanför EU hade förmodligen stödet till landsbygden varit mer fokuserat på glest befolkade områden och mindre på jordbruket – medan EU-medlemskapet lett till en omfattande flora av tillfälliga projektbidrag. Ett stöd till det norrländska jordbruket hade förmodligen kunnat ges.

EU:s landsbygdsstöd är ett stödsystem som riktar sig till vilken jordbrukare som helst. Ofta är det de större och mellanstora gårdarna som har bäst förmåga att uppfylla kriterierna för detta landsbygdsstöd, medan många små gårdar blir utan stöd. Det traditionella svenska stödet var istället ett renodlat glesbygdsstöd som i huvudsak fokuserat på infrastruktur och service inom glesbygd. Kostnaden för administration hade varit avsevärt lägre och flexibiliteten i allokering av bidragen hade varit en helt annan än EU:s oöverskådliga stelbenthet och överbyråkratiserade handläggning.

Sammanfattning:

Utanför EU hade det svenska jordbruket haft:

– något högre tullar

– en större självförsörjningsgrad

– billigare och lägre jordbruksstöd

– ett effektivare och flexiblare men samtidigt billigare glesbygdsstöd

– lägre priser på jordbruksmark – större möjligheter för nyetablering

Analysen har inte räknat med de kostnader som stordrift och monokultur har på biologisk mångfald, klimat och miljö utan avser det som vi kallar för vanligt jordbruk. Analysen visar tydligt att om Sverige avstått från att gå med i EU hade detta gynnat Sveriges:

– jordbruk

– självförsörjning

– glesbygd

Text: Per Hernmar