Ett inlägg i debatten Tre alternativ i EU-parlamentsvalet
Om EU ansökte om medlemskap i sin egen union skulle ansökan avslås på grund av bristande demokrati enligt EU:s egna regler. EU bygger nämligen på en stor lögn. Trots allt prat om demokrati är unionens syfte motsatsen till demokrati.
EU är ett samarbete av, för och genom de politiska och ekonomiska eliterna. Folkets roll är att betala notan. Den svenska EU-avgiften väntas enligt regeringens prognos uppgå till 54 miljarder år 2021, mer än en fördubbling sedan 2017. För dessa pengar får vi följande:
För det första flyttas makten från folket ner till Bryssel. Demokrati – där politiker tvingas förhålla sig till folkliga opinioner – har ersatts med expertvälde, byråkrati och en lobbyism som garanterar näringslivets makt.
För det andra innebär EU lagstadgad nyliberal politik, med budgetbalans, överskottsmål och privatiserad konkurrens. Därmed garanteras att den gemensamma välfärden monteras ned, gemensamma värden flyttas till privata fickor och välfärden öppnas för kapitalistisk exploatering.
För det tredje syftar den fria rörligheten till att skapa så kallad inre harmoni. En harmonisering som innebär att arbetarnas livsvillkor ska pressas ned, medan näringslivets och elitens nivå ska upp. Möjligheten att importera och exportera fattigdom och arbetslöshet mellan länder leder till förslumning, tiggeri och lönedumpning.
För det fjärde ger EU inhemska politiker möjlighet att skylla på EU för att kunna driva en nyliberal politik som de vet att de inte skulle bli återvalda för om de inte kunde skylla ifrån sig.
Högerpolitiken är inskriven i EU:s grundlagar och kan inte ändras oavsett hur svenska folket röstar i EU-valet. En röst bidrar bara till att spela med i det skendemokratiska spelet och till att höja valdeltagandet, vilket EU-eliten tar som ett bevis på folklig legitimitet.
I samtliga EU-val hittills har en stor majoritet av arbetare och folket utanför EU-positiva storstadskärnor valt att bojkotta valet. Den som bojkottar valet 26 maj visar att den är mot EU och Brysselmakt.
Robert Mathiasson, ordförande i Kommunistiska Partiet
