Är Ryssland ett hot mot Sverige och EU?
Göteborgs kommun har gett ut en liten folder som innehåller en checklista hur vi som medborgare skall kunna klara oss tre dygn utan el, vatten och mat. Det är inte fel i sig med krisberedskap, men det problematiska är att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MBS) i pressen motiverar denna beredskap med det nuvarande säkerhetspolitiska läget.
Den tyska regeringen lade i augusti fram en plan som uppmanar tyska medborgare att lagra mat och vatten för tio dygn, som motiveras med risken för en stor katastrof eller en beväpnad attack. Dokumentet sade ”att en attack på tyskt territorium, som kräver ett konventionellt försvar av nationen är osannolikt, men att ett större säkerhetshot mot nationen i framtiden kunde inte uteslutas, så åtgärder på civilförsvarsområdet var nödvändiga”. För BBC exemplifierade inrikesminister Thomas de Maiziere vad som kan väntas genom att till en grupp tyska skolbarn säga att de skulle förbereda sig på att vatten och mat kunde förgiftas, eller att olje- och gasleveranserna bröts. Die Linkes talesperson i parlamentet kritiserade regeringen för att skrämma upp befolkningen, och De grönas talesperson Konstantin von Notz varnade för att blanda ihop möjliga militära och terroristiska hot och tillade att han kunde inte se några angreppsscenarier som skulle motivera beredskapsåtgärderna.
De ökade krisberedskapsaktiviteterna kan bara förstås i ljuset av den tilltagande militariseringen av EU, som numera dagligen motiveras med ett påstått aggressivt Ryssland som hotar invadera EU-länder inklusive Sverige. Veckan efter Brexitomröstningen presenterade EU:s utrikesminister Frederica Mogherini EU:s nya globala strategi. I den kan man läsa att ”Freden och stabiliteten i Europa är dock inte längre något som kan tas för givet. Rysslands kränkning av folkrätten och destabiliseringen av Ukraina har tillsammans med de utdragna konflikterna i Svartahavsområdet utmanat den europeiska säkerhetsordningen”. Längre fram i strategin sägs att det inte längre räcker med mjuk makt så försvarsutgifterna måste öka och minst 20 procent av dem kanaliseras för EU-ländernas gemensamma åtaganden som skall användas för upphandling av utrustning, forskning och teknik. Och på Natos Warszawatoppmöte i juli beslöts om närmare säkerhetssamarbete mellan Nato och EU.
Sverige ligger i EU i framkanten i EU:s sanktionspolitik mot Ryssland. Utan ens ett försök till att problematisera den av EU och USA inspirerade fascistsanstrukna kuppen i Ukraina i februari 2014 motiverar regeringen gång på gång hela sin försvars- och säkerhetspolitik med Rysslands annektering av Krim och påstådda aggressioner i Ukraina. Margot Wallström vill utöka EU:s sanktioner mot Ryssland och Sverige har för närvarande inga bilaterala kontakter med Ryssland på ministernivå. Istället rustas Gotland upp med trupper, och hotet från Ryssland tycks vara ständigt närvarande i vars och ens laptop.
Hysterin har blivit så stor att EU-landet Litauen publicerat en ”rådgivningsbok” inför en kommande rysk invasion. Men EU-eliten och dess propagandister frågar sig aldrig varför Ryssland överhuvudtaget skulle invadera Europa? Vad finns det i Litauen, Sverige och resten av EU som Ryssland så desperat eftertraktar? Vilka resurser finns det väster om Dnjepr som är så värdefulla att Vladimir Putin skull riskera utplåning för att beslagta dem?
Svaret är förstås, ingenting. Ryssland har aldrig behövt Europa för att överleva utan tvärtom räddat Europa från nazistisk och fascistisk dominans. Ryssland som världens största land äger omfattande naturresurser. Ironin är att EU:s sanktionspolitik har hjälpt Ryssland att utveckla sin egen ekonomi. EU däremot håller på att uttömma sina natur- och industriresurser, samtidigt som Ryssland bl.a. genom exportsubstitution gör landet mera självförsörjande och uthålligt. Arbetslösheten är betydligt lägre än i EU, och Rysslands offentliga skuld är bara en bråkdel av EUs, och till och med lägre än Sveriges. Det är inte Ryssland som är det militära hotet utan EU, USA och Natos samordnade politik för att ringa in Ryssland för att komma åt dess rika naturresurser.
