Tomma löften om klimatet

EU-kommissionen har nu lagt fram sitt förslag till klimatåtgärder. Vid ett första ögonkast verkar helheten omfattande. Men verkligheten bakom de fina fraserna och välregisserade användandet av klimatretorik är tveksam.

De nationella initiativen minskar

När EU tar över så minskar det nationella initiativet. Sverige som anser sig vara framstående på miljö- och klimatområdet har inte själv klarat att uppnå mer än ett av sina egna uppsatta miljömål. Många länder gömmer sig bakom EU istället för att själva agera vilket hämmar klimatarbetet.

Foto: Unsplash

Kampen om råvaror och skog

EU-kommissionen vill reglera svenskt skogsbruk. En förändring av vårt skogsbruk är nödvändig; främst för att rädda den biologiska mångfalden men även skogsindustrin själv har stort intresse av detta. Den globala uppvärmningen väntas bli uppemot 3–4 °C år 2050 (Parisavtalets 2°C är förmodligen överspelat) och om skogsbruket ska klara detta går det inte att fortsätta med storskalig monokultur av lättantändliga granplanteringar som lätt fälls i ökande antal orkaner eller utsätts för granbarkborre eller kommande invasiva skadedjur. Priset på råvaror är så lågt satta att skogsägare måste satsa på volym vid avverkning för att kunna få lönsamhet. Skogsägarna måste få full ersättning för skyddsvärd skog.

EU strävar efter att ta kontroll över naturresurserna i medlemsländerna. Detta gäller inte bara skogen utan även metaller som till exempel jordartsmetaller och uran. Därför gäller EU-kommissionens förslag om att reglera medlemsländernas skogsbruk i förlängningen betydligt mycket mer. Förändring av skogsbruket är nödvändig men det är en helt nationell kompetens. När EU tar över blir det oftast fråga om centralstyrning och ineffektivitet; som EU:s jordbrukspolitik.

Federala skatter – koldioxidskatt

EU-kommissionen föreslår en federal koldioxidskatt. Bakgrunden till detta är inte omtanke om klimatet utan ett sätt att dels täcka det ekonomiska bortfallet efter Storbritanniens utträde ur EU samt för EU att skaffa egna federala skatteintäkter. Genombrottet för federala EU-skatter skedde under coronapandemin genom återhämtningsfonden med hälften lån och hälften bidrag för att rädda euron. Skatt på koldioxidförbrukning är viktigt men lika viktigt är att dessa skatter drabbar de stora förbrukarna i första hand. Annars är risken att det istället uppstår ett motstånd mot klimatåtgärder. Om koldioxidskatt ska få någon verklig effekt måste samtidigt kollektiva transportnät byggas ut. Men det finns inte med i EU-kommissionens förslag.

Utsläppsrätterna – ineffektiv marknadslösning

Inom EU härskar marknadsorienterade lösningar. Utsläppsrätter är en sådan och kännetecknas av ineffektivitet, dyra mäklar- och försäljningskostnader och generösa gratistilldelningar. Utsläppsrätterna kan göra viss nytta men bidrar som så mycket annat av EU:s klimatåtgärder till långsamma förändringar i maklig takt. Detta är dock inte vad klimatet behöver. De investeringar som näringslivet mfl. aktörer tror sig kunna spara på långsamt tempo i klimatarbetet kommer att kosta mångfalt mer ju längre man väntar. Att överlämna klimatpolitiken till EU:s komplicerade beslutsordning tillsammans med de 10000-tals lobbyister som styr inom EU borgar inte för att EU är kapabelt att genomföra den politik klimatförändringarna kräver.

Klimattullar

EU-kommissionen föreslår klimattullar på import inom tunga utsläppssektorer som stål, cement, aluminium och gödningsmedel. Dessa europeiska företag har hittills fått gratis utsläppsrätter. Men när dessa gratis utsläppsrätter fasas ut så vill kommissionen att importerade varor inom dessa segment får betala en klimatavgift – det vill säga en form av klimattull för att europeiska produkter inte ska bli dyrare än konkurrenternas. Det innebär att EU först ska fråga USA, Kina och Ryssland om lov – för att de inte ska uppleva detta som handelshinder. Klimattullarna är mycket kontroversiella. Möjligheten att få igenom dessa är begränsad. I bästa fall kanske man kan få till en urvattnad kompromiss efter långa förhandlingsrundor.

Fossilfri fordonsflotta – i framtiden

För klimatet är det nödvändigt att gå över till hållbart transportsystem. Med EU-kommissionens åtgärder kan bilindustrin ta det lite lugnare. Övergången till elbilar minskar inte trycket på jordens resurser. Övergång till hållbarhet är mer än bara elbilar och litiumbatterier. Sverige har inte klarat av att starta en storskalig satsning på hållbara transporter som till exempel järnvägar. Detta beror bland annat på att EU-politiken har minskat statens finansiella muskler för stora infrastruktursatsningar. 

Nyttan av att EU under täckmantel av klimatåtgärder genomför nya federala EU-skatter och tar kontroll över medlemsländernas naturresurser är begränsad. Risken är istället att EU-systemets långsamhet och slagsida åt försiktighet mot stora intressenter som inte vill förändring får dominera på bekostnad av nationella åtgärder. Därmed riskerar EU-kommissionens förslag att fungera som bromskloss i klimatarbetet. Klimatförändringarna väntar inte och det blir inte billigare av att ta det lugnt.

Text: Per Hernmar