EU – det nya fattighuset
På EU:s högsta nivå har man regelbundet talat om att
”EU måste kunna leverera” till EU-medborgarna. Om man
tittar på vad EU-samarbetet levererat inom välfärdssektorn
så är det ingen trevlig läsning. Euro-samarbetet har medfört
en enorm kapitalöverföring till främst Tyskland från länder i
Syd som stått i skuld till bland annat tyska banker. I många av
EU-länderna i södra och östra EU har välfärdssektorn ödelagts.
Finanskrisen 2008 medförde att det ekonomiska utrymmet för
välfärdssektorn minskade radikalt.
Sverige hade länge en generell välfärdspolitik med generöst tillämpade socialförsäkringar med mera.
Detta har sedanEU-inträdet förvandlats till en minimalistisk tillämpning med
stor kontrollapparat, byråkrati och juridisk snårskog.
Klassklyftorna växer kraftigt i hela EU-området. Idag är tiggare och hemlösa normaliserat i många länder
– inklusive Sverige. Tio tusentals unga människor saknar egen
bostad och tvingas flytta mellan andrahandskontrakt. Många
ensamstående föräldrar som inte klarar ekonomin vräks rutinmässigt från sina bostäder. Det EU-inspirerade svenska pensionssystemet som Emanuel Macron nu vill införa i Frankrike
har skapat uppemot 300 000 fattigpensionärer, till stor del kvinnor som haft låga inkomster. Det är detta som EU i verkligheten
”levererar”.
Genom den sociala pelaren som EU beslöt om, vid
det informella EU-toppmötet i Göteborg 2017, får EU större
möjlighet att flytta fram sina positioner inom de sociala frågorna. Genom pelaren ska EU driva införandet av minimi-löner
som ligger så lågt att de måste betecknas som en institutionell
fattigdomsfälla. Anställningsförhållandena ska konjunkturanpassas. EU har inrättat ett kontor för arbetsmarknadsfrågor –
som kan komma att utvecklas till ett EU-ministerium. Samtidigt
finns en miljonarmé av papperslösa arbetare inom EU-området
eller underbetald arbetskraft från fattiga östländer. Fackliga
rättigheter, social omvårdnad och trygghet är inget som EU står
upp för. EU-systemet leder till ökade klassklyftor, fattigdom,
otrygghet och utslagning.
Per Hernmar