Det är dags för Svexit

Den 13 november är det precis 25 år sen svenska folket röstade om huruvida vi skulle ansluta oss till EU eller inte. 52,3 procent röstade ja, 46,8 procent nej. Vi gick med den 1 januari 1995. Dagen före midsommarafton 2016 röstade det brittiska folket med en liknande marginal för att lämna EU.

För trettio år sedan var Sverige ett av världens mest välmående länder; jämlikt och en förebild för många. Grunden för vår framgångsrika utveckling var folkstyret. För demokrati och därmed också makt måste alltid förvaltas lokalt, i vardagen, hos medborgare och förtroendevalda.

Men med 25 års EU-medlemskap har makt flyttas uppåt och bort, från folkvalda till tjänstemän, bankdirektörer och näringslivets lobbyister. Nu är Sverige ett av EUs mest ojämlika länder.

EU har centraliserat makten. I Sverige går det ungefär 15 000 väljare/riksdagsledamot, i EU ungefär 400 000. Förr hade Sverige ett utvecklat kommunalt och landstingskommunalt självstyre, i dag styrs över hälften av dessa beslut från Bryssel. 

EU har dragit undan makt från den demokratiska arenan. I Sverige kunde vilken riksdagsledamot som helst föreslå nya lagar som riksdagen sedan tog ställning till. I EU har tjänstemännen i kommissionen ensamrätt på att föreslå nya lagar.

EU har gjort nationella demokratiska val mer eller mindre verkningslösa. EU:s överordnade grundlag (Lissabonfördraget) fastslår vilken politik som skall föras. Vi får välja mellan vänster-, center- och högerpartier, men den enda politik som får föras är nyliberal ekonomisk politik, inskriven i grundlagen. Detta gör EU till en fundamentalistisk statsbildning.

EU har gradvis tagit över styrningen av samhällsekonomin från de folkvalda i riksdagen. I EU styrs penningpolitiken av tjänstemän, de förment opolitiska bankdirektörerna i ECB. Dessa är formellt förbjudna att lyssna på folkvalda. Genom den så kallade europeiska terminen överprövas medlemsstaternas statsbudgetar av EU:s tjänstemän i Bryssel. Därmed har skatter och prioriteringar i budgeten gjorts beroende av EU-byråkrater. 

Inför folkomröstningen 1994 uttryckte företrädare för näringslivet att ett EU-medlemskap skulle bli ett stålbad för den offentliga sektorn. Så har det blivit. Offentlig service och infrastruktur har privatiserats och lagts ut på privata entreprenörer. Men den EU-drivna privatiseringspolitiken ifrågasätts nu av allt fler medborgare. Nu senast kan Apotekstjänst inte leverera sjukvårdsmaterial till sjukhusen, Läkemedelsverket har ingen kontroll över de privata företagens medicinleveranser, och regeringen privatiserar enligt januariöverenskommelsen stora delar av Arbetsförmedlingen.

EU är konstruerat uppifrån och saknar förankring och legitimitet. Därför förs ingen politisk debatt om EU i Sverige, vilket en statlig SOU-utredning konstaterade strax före folkomröstningen om Brexit. Som ett allvarligt exempel håller EU sedan Ukrainakrisen 2014 på att militariseras i snabbt takt med bland annat.  Europeiska försvarsfonden och Pesco. Den nya kommissionsordföranden Ursula van der Leyen vill ha en EU-armé redan till 2025. Detta talas det tyst om. 

EU är statsrättsligt och funktionellt anpassat till den marknadsliberala tillväxtmodellen. Denna är oförenlig med ett ändligt klot och kraven på ett rättvist miljöutrymme.

Allt har blivit värre än vad EU-eliten lovade för 25 år sedan. Inlåsta i EU undermineras vårt folkstyre. Det är dags för en ny folkomröstning om EU-medlemskapet.

Bengt-Åke Berg
Eva-Britt Svensson
Jan-Erik Gustafsson
Per Hernmar