EU:s handels- och jordbrukspolitik tvingar människor på flykt
EU-politiken drabbar inte bara invånarna i medlemsländerna, utan också människor på den afrikanska kontinenten. Där bidrar EU:s handels- och jordbrukspolitik till att hålla nere människor i fattigdom och driva folk på flykt.
Varje år använder EU-länderna en stor andel av biståndet till att köpa jordbruksmark i afrikanska länder. Pengarna går inte till att hjälpa lokala bönder eller att bygga skolor. I stället används de för att köpa jorden som bönderna skulle behöva.
När EU påstår sig handla med afrikanska länder, är det i själva verket ofta EU som handlar med sig självt – genom att sälja afrikanska resurser som är inköpta för biståndspengar.
Orättvis konkurrens
Det finns flera exempel på hur EU-länder utnyttjar behovet av mjölk och mjölkpulver på den afrikanska kontinenten. Många afrikanska jordbrukare som producerar mjölk och mat kan inte få sina varor sålda, eftersom de måste konkurrera med priserna på EU:s inre marknad.
De senaste tio åren har det skett en fördubbling av exporten av mjölkpulver från Europa till framför allt västafrikanska länder.
Samtidigt har EU slutit handelsavtal med flera afrikanska regeringar, där det har bestämts att det inte får införas avgifter på till exempel import av mjölkpulver. Det gör det mer eller mindre omöjligt för afrikanska bönder att konkurrera med priserna.
Det är inte bara mjölk och jordbruksmark som EU handlar med. EU har också slutit handelsavtal om att ta över fiskerirättigheterna i flera västafrikanska länder. Tidigare var det lokalbefolkningen som levde på att fiska.
EU:s avtal har bidragit till överfiske, vilket har fått stora konsekvenser för fiskebeståndet och gjort att det inte finns tillräckligt med fisk kvar till lokalbefolkningen.
Handelsvaror från ockuperade områden
EU har ett mycket tätt samarbete med Marocko, trots att Marocko har invaderat Västsahara. Västsaharas naturresurser säljs på EU:s inre marknad, tack vare samarbetet mellan EU och Marocko.
Människorna i Västsahara har i åratal varit fördrivna och bor i flyktingläger utanför landet. FN fördömer ockupationen och kräver att Marocko drar sig tillbaka från Västsahara och återlämnar landets naturresurser. Men det har inte skett och EU fortsätter att utnyttja Västsaharas naturresurser, som till slut hamnar i EU:s inre marknad.
EU:s handelsavtal är skrivna så att de inte kan ändras eller anpassas, även om ett enskilt land skulle behöva det. Inte heller vid ett eventuellt regeringsskifte. Det betyder att nya regeringar i afrikanska länder förhindras från att till exempel stötta lokalt jordbruk.
Människor drivs på flykt
Människor i Afrika tvingas in i fattigdom och hungersnöd när rättigheterna till deras naturresurser säljs till EU-länder, samtidigt som EU skriver orättvisa handelsavtal, som inte på något sätt gynnar lokalbefolkningen.
Detta bidrar till att driva människor på flykt. Många av dem söker sig till Europa, där vinsterna från deras egna länders naturresurser hamnar. Men här möts de av stängda dörrar, militära murar och omänsklig behandling.
Text: Ditte Marie Gyldenberg Ovesen
Ditte Marie Gyldenberg Ovesen arbetar som kansliledare på danska Folkebevægelsen mod EU.
Foto: Pixpoetry on Unsplash/Folkebevægelsen mod EU