EU:s mörka skugga
I november 2017 höll EU:s regeringschefer ett informellt toppmöte i Göteborg. Resultatet blev EU:s sociala pelare. Pelaren innehåller bland annat konjunkturanpassning av anställningsskydd, omställningsstöd vid uppsägning och utökad möjlighet till fortbildning i arbetslivet. Den sociala pelaren har sedan inlemmats i EU:s planeringstermin (EU:s att-göra-lista för medlemsländerna).
Resultatet har blivit punkten om LAS-utredningen och LAS-förhandlingar i regeringsöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centern och Liberalerna.
Ytterligare en av den sociala pelarens punkter var införande av minimilöner. Motståndet från parterna på bland annat den svenska arbetsmarknaden har varit totalt. Men det spelar ingen roll i EU-sammanhang – det som spelar roll är att EU:s ledare 2017, inklusive Stefan Löfven med inbjudna representanter fån LO och tjänstemannafacken, godkände den sociala pelaren. För att göra pelaren mer acceptabel så har EU-kommissionen gjort en kompromiss där kollektivavtalen accepteras i EU-direktivet. Det kan uppfattas som en framgång.
Problemet med allt som kommer från EU-kommissionen eller EU:s lagstiftningsapparat är att allt det kan överprövas av EU-domstolen. EU-domstolen är EU:s konstitutionsdomstol.
Den har bara att ta hänsyn till EU:s grundfördrag – Lissabonfördraget. Och där finns inskrivna de fyra grundläggande friheterna: fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och arbetskraft.
EU-domstolen dömde 2007 till nackdel för svenska kollektivavtal i samband med Byggnads och Elektrikernas blockad av det lettiska byggföretaget Laval vid ett bygge i Vaxholm som hade lettiskt kollektivavtal. EU-domstolen menade att svenska fackföreningar hindrade den fria rörligheten. Att EU-domstolen skulle döma annorlunda nästa gång – när tolkningarna av minimilöner och kollektivavtal prövas – är illusoriskt.
För dem som vill värna den svenska modellen finns bara ett alternativ:
Nej till EU-kommissionens förslag om minimilöner!
Försvara den svenska modellen!
Nej till EU!
Text: Per Hernmar
