EU hotar landsbygden
Jordbruk och småföretagande är basen för en levande landsbygd. Men detta är i grunden hotat – och hotet utgörs av EU:s jordbrukspolitik. Grunden för EU:s jordbrukspolitik utgörs av de enorma summor EU får in från ländernas EU-avgifter och som sedan distribueras till ländernas jordbrukare – i synnerhet de större lantbruken. EU:s jordbrukspolitik är designad för stordrift i en marknadsstyrd produktion. Jordbruksstödet är inte gjort på små och mellanstora bönders villkor och snedvrider därför förutsättningarna för en levande bärkraftig utveckling av landsbygden. Istället för att ge landsbygden livskraftiga ekonomiska förutsättningar att ingå en regional och nationell produktion så styr de internationella och globala marknadskrafterna. EU:s näringslivspolitik är helt inriktad mot multinationella storkoncerner. Förutsättningar för livskraftigt lokalt och regionalt näringsliv krymper allt mer.
Facit för EU:s jordbrukspolitik är tio tusentals nedlagda svenska små och medelstora lantbruk sedan EU-medlemskapet 1994. Hälften av landets kommuner befinner sig i ekonomisk och demografisk tillbakagång. En bieffekt av avvecklingen av små och medelstora jordbruk är den mycket allvarliga tillbakagång för biologisk mångfald med ett hållbart förhållande mellan jord och skogsbruk i förhållande till natur och miljö. I den andra ändan av utvecklingen ser vi en ohämmad ekonomisk tillväxt i storstadsregionerna med svår växtverk. Då statens engagemang för en social bostadsproduktion avvecklats till förmån för en marknadsstyrd bostadsproduktion möts alla de som söker bra och billiga bostäder i storstaden av en svår bostadsbrist. Den ojämnt fördelade tillväxten leder till problem i såväl tillväxtregioner som i landsbygdsregioner med ekonomisk och demografisk tillbakagång.
En annan bieffekt av EU:s jordbrukspolitik med marknadsstyrt jordbruk är att Sverige idag har en självförsörjningsgrad på endast 40 procent vad gäller egenproducerade livsmedel. Vid en krissituation, såväl militär, politisk eller
klimatmässig utgör detta ett stort faromoment. Livsnödvändiga varor i butiker riskerar i en sådan situation att snabbt ta slut. Men sådana effekter för små länder i EU:s periferi är inget som oroar EU:s beslutsfattare. Istället arbetar EU för internationella frihandelsavtal med avreglering av handel med livsmedelsprodukter vilket kommer att öka jordbrukets marknadsinriktning till en tidigare aldrig skådad omfattning. Detta kommer att bli ett allvarligt hot mot det lantbruk och den landsbygd som fortfarande existerar i Sverige.
Per Hernmar
