Om behovet av mat

Uttalande antaget av Folkrörelsen Nej till EU:s kongress i Göteborg, 5–6 maj 2018

Först en politik för att trygga

Under en lång tid var det ett självklart politiskt mål att vi skulle vara självförsörjande med livsmedel. Bakgrunden var naturligtvis att alla måste äta för att överleva, och att släppa den nationella försörjningstryggheten sågs som alltför riskabelt. Så klarade Sverige också det andra världskrigets avspärrning väl och målet om en nationell självförsörjningsförmåga behölls. Livsmedelsberedskapen syftade till att landet skulle kunna försörjas med livsmedel under lång tid, trots att gränserna stängts och att flödet av importvaror störs av pågående krig eller kris. Och vi var självförsörjande med baslivsmedel. Fram till 1990-talet.

Sedan en politik för att föröda

Den drivande kraften var anpassningen till EU och en allmän tro på marknadslösningar. Bidragande var också en naiv tro att den eviga freden inträtt med Sovjets fall.

Sverige har stegvis avskaffat beredskapslagringen av livsmedel (och andra viktiga resurser som olja och läkemedel), då Sverige började sin anpassning till EU. Den fria och öppna handeln med varor som EU erbjöd skulle stå för Sveriges livsmedelsförsörjning.

Situationen

I dag har vi en självförsörjning på cirka 50 procent. Sedan EU-inträdet finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU. De enskilda hushållens lager beräknas räcka mellan tre till åtta dagar. Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn. Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel – det som vi normalt importerar – slut efter tio till tolv dagar. Sedan börjar svältens tid.

Framtiden

Inte heller EU är självförsörjande på livsmedel. Samtidigt planerar EU för en koncentration av jordbruksproduktionen till områden med bäst naturförutsättningar; exv. ur klimatsynpunkt. Det skulle lägga ned allt jordbruk norr om Skåne. Men redan nu läggs det ned fem gårdar i veckan.

Den globala livsmedelsefterfrågan beräknas öka med 70 procent till 2050. Samtidigt växer effekterna av klimatkrisen (torka, översvämningar, jorderosion, bidöd etc.). Och Sverige är som medlem kedjat till EU:s dysfunktionella politik.

Lösningen

Sverige måste återfå rådrum över livsmedelsproduktion och folkförsörjning. Då kan vi åter trygga något så viktig som vår matförsörjning. En sådan återgång tar tid.

Det fordrar att vi lämnar EU och åter blir ett fritt och suveränt land.