Försvara den nordiska strejkrätten
Strax före jul kom EU-kommissionen med förslag till ett nytt EU-direktiv om hur arbetstiden över hela Europa ska regleras. Det innebär att nationella anpassningar inte längre blir möjliga samt att de nationella parterna inte längre äger frågan. Om någon skulle ifrågasätta detta så kan det innebära att EU-domstolen dömer – ska ske i EU-rättens anda – ofta till förmån för EU. Därmed hotas den svenska och nordiska modellen där arbetsmarknadens parter själva gör upp om spelreglerna på arbetsmarknaden.
EU-kommissionens förslag rymmer även en alleuropeisk definition av vem som är arbetsgivare.
De sociala frågorna är enligt EU:s grundlag Lissabon-fördraget en delad kompetens mellan EU och medlemsländerna. Med den sociala pelaren som antogs vid det informella EU-toppmötet i Göteborg i november 2017 aviserar EU en mer aktivistisk och övernationell samordning under EU:s ledning. Den sociala pelaren ger EU klartecken att öka interventionen på det sociala området. De sociala frågorna blir med den sociala pelaren en del av den Europeiska planeringsterminen – det samordningsverktyg som EU lanserade när EMU-krisen var som djupast och som innebär att medlemsländernas statsbudgetar ska underställas EU för godkännande: så även för länder som inte är fulla medlemmar som Sverige. Den sociala pelaren ger EU-kommissionen klartecken att gå vidare med en omfattande avreglering av anställningsförhållandena så att flexibilitet uppnås för att underlätta företagens behov av flexibilitet i lågkonjunktur.
Den sociala pelaren ger också klartecken till att på all-europeisk nivå introducera minimilöner i hela EU. Minimilöner innebär en veritabel fattigdomsfälla som ger företagen möjlighet till extremt billig och flexibel arbetskraft men som innebär skapandet av ett fattigdomsproletariat som mångas gånger lever under existensminimum och i stället blir beroende av understöd. Minimilönesystemet har också den bieffekten att vid sidan av minimilönerna skapas en låglönesektor i segmentet strax ovanför minimilönernas nivå. Detta ger en omfattande nedåtpress på de lägsta lönerna. Det riskerar att skapa en alltmer delad lönebildning mellan extremt låga löner och de som får en högre medelinkomst.
• Försvara den nordiska modellen – arbetsmarknadens parter gör upp
• Försvara de fackliga rättigheterna – bevara strejkrätten
• Nej till minimilöner och extrem fattigdom
• Nej till EU:s överstatliga socialpolitik
• Nej till EU:s flexibla anställningförhållanden
