Den grekiska regeringen gläntar på locket till Pandoras ask

Den 27 juni bröt förhandlingarna mellan Grekland och Eurogruppen [euroländernas finansministrar] och Brysselgruppen [EU-kommissionen, ECB, IMF] till sist samman. Överläggningarna har syftat till att ge grekerna tillgång till den sista andelen av Trojkans [som numera kallar sig Brysselgruppen] så kallade räddningsprogram, samt till att eventuellt förhandla fram ett nytt lånepaket innan den 30 juni, så att Grekland skulle kunna återbetala redan lånade pengar till EU, ECB och IMF. De 7,2 miljarder euro i nya lån ”förhandlingarna” handlat om, kan jämföras med att Grekland ska amortera sammantaget 8,8 miljarder euro mellan 30 juni och 20 augusti på de gamla lånen.

Sammanbrottet i ”förhandlingarna” var ingen överraskning. Det grekiska regeringspartiet kom till makten i januari på löften om att bryta med den av EU och IMF dikterade åtstramningspolitiken. EU/IMF-politiken, som är konsekvent med EU:s grundlag, Lissabonfördraget, har fört Grekland till ruinens brant. På fem år har den grekiska ekonomin krympt med 25 procent, arbetslösheten ökat till 27 procent, bland ungdomar närmare 60 procent trots att 200.000 välutbildade ungdomar tvingats emigrera, samtidigt som pensionerna och minimilönerna har minskat med 40 procent och antalet utförsäkrade från det sociala skyddsnätet i dag uppgår till tre miljoner människor. I Grekland lever i dag 2,5 miljoner greker under den relativa fattigdomsgränsen, enligt en parlamentsutredning förra året. Ytterligare 3,8 miljoner ligger farligt nära och löper akut risk att halka ner under gränsen på 665 euro per person, omräknat ungefär 6.000 kronor.

Det var för att bryta den regressiva utveckling som vänsterpartiet Syriza vann nyvalet i januari. Men Bryssel och Berlin har vägrat att gå den grekiska regeringen till mötes ens en millimeter [deras handlingsfrihet är begränsad av EU:s grundlagsfästa nyliberala politik], trots att den grekiska regeringen gjort avkall efter avkall på sina vallöften till det grekiska folket.

Finansminister Magdalena Andersson [s] lägger hela skulden på Grekland för att förhandlingarna med Eurogruppen/Brysselgruppen brutit samman.

– Ja, det är klart att det är beslutet att utlysa en folkomrösning som nu gör att förhandlingarna har brutit samman. Och inte minst att regeringen sade att man skulle uppmana människor att rösta nej. Min bild är att euroländerna har ansträngt sig mycket för att hitta en lösning som också Grekland kan acceptera. Bara det faktum att man har haft fyra finansministermöten på en vecka visar ju att man verkligen har försökt hitta en lösning och gå grekerna till mötes, säger hon till Dagens Nyheter [28 juni].

Som medlem i Socialdemokraterna skäms jag över finansministerns lögnaktiga uttalande. I själva verket är det den grekiska regeringen som gjort eftergift efter eftergift, men den odemokratiska och neoliberala EU-nomenklaturan har bara krävt ett totalt knäfall av den Syrizaledda regeringen i Aten. Men som sanna demokrater låter regeringen/parlamentet det grekiska folket att bestämma.

För EU vore ett Grexit, dvs. att Grekland lämnar valutaunionen, en början till slutet. Beskedet om en folkomröstning innebär att Alexis Tsipras och Syriza gläntar på locket till Pandoras ask.

HUGO TORSTENSSON