EU förbjuder garantipriser inom jordbrukssektorn

Under sommaren har vi sett växande och omfattande protester hos franska bönder mot fallande livsmedelspriser, som med hjälp av sina fackliga organisationer över hela landet blockerat de stora vägarna med sina traktorer. Enligt en opinionsundersökning stöds protesterna av 88 procent av den franska allmänheten.

Även i Sverige har mindre protester förkommit från mjölkbönder och djuruppfödare som ser fallande priser på sina produkter, vilket leder till att allt fler inte får ekonomin att gå ihop.

Man måste fråga sig varför uppköpspriset på mjölk och kött inte kan garanteras så att bönder och uppfödare kan få en rimlig förtjänst. Men, inte att förvånas så är det är Europeiska unionen med fullt samtycke från de nationella regeringarna, som förbjuder ”begränsningar av den konkurrensen”. Detta framgår med all tydlighet i en delrapport för köttbranschen som EU publicerade 22 juli, och som sannolikt inte kommer att spridas av dominerande media.

Rapportförfattaren påpekar redan från början att ett ”ifrågasättande av marknadens postulat är legalt omöjligt, vilket har förorsakat att ett stort antal nationella operatörer av EUs konkurrensmyndigheter för år 2003 dömdes till 12,7 miljoner euro i böter, vilket 2006 bekräftades av EU-domstolens första instans.” Detta förklaras med: ” De allmänna myndigheterna, de professionella organisationerna, de stora slakteriföretagen kan inte komma överens om uppköpspris för köttprodukter med producenter eller en grupp av producenter (…).

De europeiska konkurrensmyndigheterna inklusive den franska har i själva verket nyligen avkunnat dom mot franska köttuppfödare för att ha tillämpat garantipris och ha organiserat en anti-konkurrenssituation på marknaden (EU-kommissionen 2006 för nötkött; Konkurrensmyndigheten 2013 för svinkött)”.

Rapporten författar citerar sedan direkt ur EU-domstolens förstainstans avgörande 13 december 2006:

”Redan till sin karaktär har en överenskommelse, som i det här avgjorda rättsfallet mellan federationer som representerar uppfödarna och representanter för federationer för slakterier för att fixera ett minimipris för vissa nötkreatursprodukter, till syfte att göra det obligatorisk för alla ekonomiska aktörer på marknaderna ifråga att begränsa den fria konkurrensen på dessa marknader, i synnerhet att på ett konstgjort sätt begränsa kommersiella förhandlingar mellan uppfödare och slakterier och att förvränga priset på marknaden i fråga”.

Efter detta skriver författaren: ”Parallellt (med avgörandet ovan) ska gemensamt existerande europeiska marknadsorganisationerna för sektorn i fråga som motpart se till att en medlemsstat förbjuder att fixera ett garantipris eller påverkar priset för produkten på marknaden i fråga”.

Det finns således inga nationella marginaler för garantiprissättning längre. Marknaden skall vara allenarådande.

Produktionen kommer allt mer att centraliseras till industrijordbruk och globaliseras till transnationella livsmedelsföretag.

Medelstora och små bönder och uppfödare kommer att slås ut.

Landsbygden avfolkas och växer igen allt mer.

Vill verkligen jordbrukets intresse-, fackliga och konsumentorganisationer se en sådan utveckling?

Inför Europaparlamentsvalet 2014 sade samtliga riksdagspartier att EUs jordbrukspolitik måste förändras, men hittills har inga politiska initiativ tagits.

Det går inte att föra en inhemsk jordbruks- och livsmedelspolitik inom ramen för EU.

Det är dags att agera nu.

Jan-Erik Gustafsson