IMF ligger bakom cynisk lönesänkarpolitik

Sedan några veckor driver allianspolitiker i en gemensam kör med Sveriges Kommuner och Landsting och Svenskt Näringsliv en cynisk kampanj för sänkta ingångslöner med hänvisning till flyktingkrisen och alla nyanlända.  Så till exempel kräver centerpartiets Annie Lööf att arbetsgivare och fack skall sluta särskilda avtal för nyanlända med rejält sänkta löner och dessutom att de nyanlända ska ha sämre arbetsförhållanden. Om  arbetsmarknadens parter inte gör detta frivilligt hotar Lööf med lagstiftning.

I veckan har lönesänkarkraven fått en akademisk skimmer genom att ett nyinstiftat Arbetsmarknadsekonomiskt råd, som finansieras av Svenskt Näringsliv, uppmanar arbetsmarknadens parter att förhandla fram ”ingångsjobb” med betydligt lägre löner än dagens minimilöner. Rådet ordförande, den välkände ekonomen Lars Calmfors, menar att lönenivån för ingångsjobben bör ligga i storleksordningen 15 000 kr per månad, vilket är en avsevärd sänkning från dagens ingångslöner.

Lite efterforskningar visar att lönesänkarkampanjen härstammar från Internationella valutafonden (IMF). Likt papegojor efterapar Lööf och Calmfors med flera IMFs krav. Mitt under den globala elitens Davosmöte presenterade IMFs ordförande Christine Lagarde 20 januari rapporten The Refugee Surge in Europé: Economic Challenges. I rapporten rekommenderar IMF EU:s medlemsländer att genomföra en kortsiktigt löneåtskillnad mellan asylsökande flyktingar och EU-medborgare genom som det sägs att ”tillfälligt inskränka och begränsa minimilönen för flyktingar”.

I praktiken innebär detta lönesubventioner åt företag för att anställa personer som flytt till Europa för att undvika krig, fattigdom i Mellersta Östern och Norra Afrika, umbäranden som västvärlden och IMF har skapat. IMF påstår att höga ingångslöner och stabil livssituation är en barriär för integration ”Låg utbildning och dåliga språkkunskaper begränsar sannolikt flyktingarnas attraktivitet på marknaden”, så därför måste ingångslönerna sänkas.

Jordi Agosto, en ekonom vid European Progress Economists Network (Euro-PEN) kommenterar IMF:s utspel med ” IMF är själva bastionen för nyklassiskt/nyliberalt tänkande, en teori som hävdar att lägre löner alltid ökar sysselsättningen”. Han menar att vad som läggs fram i IMF-rapporten är orealistiskt: ”Mest troligt blir den första effekten att arbetare byts ut (högre betaldas byts mot sämre betalda), vilket ökar främlingsfientliga åsikter hos de utbytta med ökad våldsrisk mot flyktingar; den andra effekten blir att sänkta ingångslöner minskar BNP, men ökar vinster och global ojämlikhet”.

Tiffany Williams vice direktör vid Institute for Policy Studies säger att ”det är viktigt att IMF tillstår att tillgång till arbete är avgörande. Men att skapa andra klassens arbetare, som ställs i motsättning till redan lågavlönade är en riskabel åtgärd, vilket kan ge bränsle åt djupare anti-immigrationsåsikter, som undergräver ansträngningar att på ett humant sätt återförena utsatta familjer”.

När svenska politiker driver denna IMF-politik så bidrar de till att ge bonus åt Sverigedemokraterna.

Jan-Erik Gustafsson