Nej till världlandsstödsavtalet med NATO
I juni 2014 tog Reinfeldts regering beslut om att Sverige skulle förhandla fram ett s.k. ”värdlandsstödsavtal” (vanligen kallat värdlandsavtal) med NATO. Den 4 september samma år – bara två veckor innan riksdagsvalet – skrev dåvarande ÖB Sverker Göransson på avtalet med NATO. Riksdagen ska sen besluta om lagändringar som krävs för att avtalet ska genomföras.
Det var inte bara de borgerliga partierna som stödde värdlandsavtalet. Även Socialdemokraterna och Miljöpartiet var med på detta. Bara Vänsterpartiet hade reserverat sig i riksdagens försvarsberedning.
Värdlandsavtalet har förberetts ända sedan 2010. Men det har skett utan debatt och under största möjliga tystnad. Man har t.ex. aldrig tagit upp det i utrikesnämnden. Vänsterpartiet har anmält detta till konstitutionsutskottet.
En proposition om nya lagar inför värdlandsavtalet lades i mars 2016 av S-Mp-regeringen. Den har stöd av de borgerliga partierna. Vänsterpartiet kommer att rösta emot.
Lagförslag och avtalstext är offentliggjord och är lätt att hitta på nätet. Där står inget om för-bud för NATO att ha kärnvapen på svenskt territorium. Men där står att NATO får möjlighet att ha trupp och upprätta militära högkvarter på svenskt territorium – såväl i fred som i krig.
Texterna handlar mycket om teknikaliteter för att göra detta smidigt och lätt – det handlar t.ex. om skattefrihet, tullfrihet, immunitet för NATO-trupp när brott begås på svenskt territorium. NATO-trupper kan förvisso komma hit först efter inbjudan från den svenska regeringen. Men ett värdlandsavtal skrivs knappast om det inte är tänkt att användas.
Den 25 maj ska riksdagen besluta om nya lagar inför värdlandsavtalet. Vid ett ja träder lagar-na i kraft redan den 1 juli. NATO får sedan betydligt lättare att vara med i stora militärövningar på svenskt territorium – i Norrlands inland, vid svenska kuster, över Vätterns vatten.
Många äldre diplomater och politiker från olika partier är mycket kritiska till värdlandsavtalet och närmandet till NATO. Bland dessa kan nämnas Hans Blix och Rolf Ekéus, Pierre Schori, Thage G. Peterson och Maj Britt Theorin.
NATO:s inflytande över svensk utrikes- och säkerhetspolitik ökar och vår tidigare alliansfrihet och neutralitet är snart ett minne blott. Som alliansfritt och neutralt har Sverige klarat sig undan krig på egen mark i över 200 år. Alliansfriheten har varit en hörnsten i Sveriges utrikespolitik och gjorde att Sverige under många år var en stark och oberoende röst i världen.
Det är hög tid för oss alla som inte vill att Sverige ökar samarbetet med NATO att på allvar protestera mot den förda politiken! Vad säger de många socialdemokrater som vill ha ett alliansfritt Sverige? Vad säger Miljöpartiet när nu militären och vapenindustrin i allt högre grad styr och påverkar den svenska politiken?
Thomas Erixzon,
Nej till EU-Nässjö