Nej till EU:s fördjupade och monetära union

Det var på EU-toppmötet i juni 2015 som EU:s fem ordföranden lade fram en stegvis ”plan för förstärkning av EU:s ekonomiska och monetära union från och med 1 juli 2015”. Enligt det sista tredje steget innebär planen att ”ett verkligt EMU” ska uppnås, det vill säga en mer eller mindre federal eurostatsbildning, som det sägs blir attraktivt för EU-länder som Sverige att gå med i. Hela planen är fördröjd på grund av Brexitkrisen, flyktingkrisen och andra EU-kriser.

Men nu har både Finansdepartementet och Statsrådsberedningen kallat till ett EU-sakråd med ett antal organisationer och särskilt inbjuda akademiker till en diskussion om Europeiska kommissionens diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union.

Folkrörelsen Nej till EU är motståndare till EMU. Vi värnar folkomröstningsresultatet från 2003, då svenska folket med klar majoritet sade nej till EMU.

Det finns ingenting nytt sedan folkomröstningen 2003 som talar för att Sverige ska engagera sig i ”ett verkligt EMU”.  EMU har visat sig vara en ekonomisk katastrof och euron som valuta är dysfunktionell. Regleringen av banker och andra finansiella institutioner bör vara nationell och privata företag (som det är nu) ska inte ha rätt att ge ut pengar.

Många Medelhavsländer, Irland och även andra EU-länder har hårt drabbats av EMU-systemets åtstramningspolitik. Greklands befolkning är det mest extrema exemplet på hur ett folk har drabbats av en orättfärdig skuldsättning och hamnat i en fattigdomsfälla. I praktiken är Grekland ett EU-protektorat under den så kallade Trojkan (EU-kommissionen, ECB och IMF).

Totalt har Grekland hittills beviljats 300 miljarder euro i så kallade ”räddningspaket”, senast i juli gjordes en utbetalning på 8,5 miljarder euro, och Trojkan kräver att Grekland skall leverera ett primärt nationellt överskott på 3,5 procent till 2022 och omkring 2 procent till år 2060.  Den nationella skulden uppgår till mer än 180 procent av BNP. IMF antar att det kommer att krävas 25 år för att reducera arbetslösheten (idag 22,5 procent) till under 10 procent.

Den kanske viktigaste aspekten på eurons felaktiga design är att den väsentligen utformades för att tillförsäkra Tyskland en stark valutakurs, vilket lett till stora tyska överskott. Länder med svagare ekonomier kan inte längre devalvera vid ekonomiska problem. De kan endast använda sig av en så kallad strukturell devalvering, som innebär sänkta offentliga utgifter och privatiseringar samt lönesänkningar.

Den grekiska regeringen får pengar enligt det nuvarande räddningsprogrammet på villkor att den accepterar ännu mera nyliberala åtstramningsåtgärder.  Från 2019 och framöver kommer pensionerna att minskas med 9 procent, och skatter kommer att igen höjas. Därtill har så kallade ”arbetsmarknadsreformer” utvidgats, vilket inkluderar upphävandet av generella kollektivavtal, industriella aktioner och massuppsägningar.

Denna nationella löne- och villkorsdumpning, som har beställts från utanför Grekland kompletteras med vad som kan kallas utförsäljning av Greklands ”familjesilver”: ett omfattande schema för privatisering av elförsörjning, flygplatser, hamnar, sjukhus, skolor och allmänna transporter.

Allt detta är en icke konstitutionell begränsning av Greklands suveränitet och kränker internationell rätt. Därutöver är det inte förenligt med EU:s upphaussade Rättighetsstadga, vilken garanterar rätten till kollektivavtal och industriella aktioner, skydd mot orättvisa uppsägningar, och schyssta arbetsförhållanden.

EU:s politik är en form av modern finansiell kolonialism och griper direkt in i demokratiska konstitutioner för att tjäna de nyliberala stabilitetskriterier, som verkar inom eurozonen.

Det är skamligt att svenska regeringar, riksdagspolitiker och EU-eliten har accepterat och understött Greklands ekonomiska och politiska kollaps. Var finns solidariteten?

Men detta koncept kommer inte att kunna fungera. En stat under ständig åtstramning kommer att kollapsa, därför att den inte kan investera för att stödja ekonomisk tillväxt. Det är chockerande att 77 procent av pengarna i räddningspaketen (231 miljarder euro) har direkt eller indirekt gått rakt in i fickorna på EU:s banker och finansiella institutioner. Dessa har dessutom redan sedan krisen utlöstes 2008 fått direkt statligt stöd på 670 miljarder euro. Till och med det tyska finansministeriet har tjänat 1,34 miljarder euro på Greklands utsatthet.

Grekland är ett övertydligt exempel på varför Sverige aldrig bör ansluta sig till det alltmer katastrofala EMU-systemet.

Sverige måste avvisa EU-kommissionens diskussionsunderlag, och Svenska folket skall själv reglera sina banker och finansiella institutioner

Riksstyrelsen Folkrörelsen Nej till EU 27 augusti 2017

gm/ Jan-Erik Gustafsson