Kritisk Siepsrapport beräftar politikernas ointresse för EU
Mitt i pågående nationella valrörelse rapporterade Sveriges Radio Ekot i små rubriker i måndags att i en forskningsrapport från Sieps framförs hård kritik för att i det svenska politiska systemet och samhället är diskussionen om hur EU påverkar Sverige bristfällig och knappast alls förekommer. EU förekommer knappast alls i riksdagspartiernas valmanifest.
I en liten notis i Svenska Dagbladet säger statsvetaren Magnus Blomgren att ”Det här är ett demokratiskt problem, naturligtvis, därför att den här typen av motsättningar kring EU-politiken borde vi få möjlighet att diskutera som väljare också. Men det ser vi ingenting av”.
Folkrörelsen Nej till EU vill att Sverige skall lämna EU. Den ende som i valrörelsen sticker ut och provocerar något är Liberalernas partiledare Jan Björklund, som på valaffischer ståtar med Mer EU på sin T-tröja, vilket bl.a. ledare i Svenska Dagbladet och Dagens Industri anses störa den svenska konsensusen att inte prata om EU i valrörelsen. Vänsterpartiet har visserligen skrivit in i sitt partiprogram att partiet vill lämna EU, men vill inte ens föra en EU-relaterad diskussion i valrörelsen. I en av alla dessa partiledarutfrågningar sade partiordföranden Jonas Sjöstedt att frågan om en ny folkomröstning inte är aktuell den kommande riksdagsperioden, och på en direkt fråga om det ändå blev en folkomröstning kunde han inte ge ett rakt besked om han personligen skulle rösta ja eller nej till EU.
Det främlingsfientliga Sverigedemokraterna ger intryck av att de är EU-motståndare när det passar partiet. Det säger i sitt valmanifest att partiet vill genomföra en folkomröstning om EU-medlemskapet. Men detta är inget annat populism för i valmaterial det sprider till hushållen står det att partiet är ”motståndare till EU:s överstatlighet men vi är anhängare av global handel och EU:s inre marknad”, dvs en Cameronlösning som fick underkänt av det brittiska folket i juni 2016. Övriga partier, som alla i lite olika varianter säger att EU måste bli vassare och effektivare, har inget att säga om EU i valrörelsen.
Genom referera till den framlidne statsvetaren Peter Mair bekräftar Siepsrapporten vad Folkrörelsen har framfört sedan lång tid. ”För det första behöver partierna inte längre medborgarna för att bedriva politik och för det andra att skillnaden mellan partierna har minskat”. Detta är bland annat en följd av EU:s grundlags, Lissabonfördraget, enda väg för ekonomisk politik – den allt mer absurda marknadsliberala åtstramningspolitik som drivs över hela unionen, och som politikerna inte anser behöver diskuteras i valrörelsen. Samtliga riksdagspartier har till och med ställt sig bakom en hårdare åtstramningspolitik än vad EU:s regelverk kräver genom beslut om ett överskottsmål på 0,5 procent av BNP. Valrörelsen blir därefter. De stora strukturella frågorna (bankkris, klimatkris, EUs militarisering, välfärdsförstörelse etc.) som väntar runt hörnet diskuteras inte, utan istället fajtas om otaliga små så kallade reformförslag som i begränsad omfattning påverkar den ekonomiska politiken.
Siepsrapporten konstaterar att sakfrågor som blir allt mer omfattande inom EU, och som beslutas som direkt gällande lag i medlemsstaterna i form av ett svällande antal EU-förordningar, i praktiken aldrig offentligt diskuteras av riksdagsledamöterna. Demokratin sätts på undantag. Siepisrapporten är läsvärd, men egentligen framför den inget nytt. SOU-utredningen (2016:10) EU på hemma plan konstaterade strax före Brexitomröstningen 2016, att i Sverige förekommer i praktiken ingen EU-debatt (förutom internt inom EU-eliten). En forskargrupp från Lunds universitet konstaterade i juni att inget parti diskuterade eller hade koll på alla de viktiga EU-frågor som skall beslutas i Bryssel efter valet 9 september (se artikel på vår hemsida).
Med en sådan begränsad valrörelse, som inte blir en kunskapsprocess och reducerar valarbetare till PR-robotar, är det inte konstigt att medborgarnas förtroende för riksdagspartierna som en institution är bland det lägsta i samhället. Det är förståss en farlig utveckling, när med riksdagsledamöternas medverkan demokratin sätts på undantag.
Jan-Erik Gustafsson
Folkrörelsen Nej till EU
Styrelseledamot
