Taggtråd och kanoner

Med EU:s strategiska agenda står det klart vad EU:s ledarskap menar med talet om att leverera till medborgarna: taggtråd och kanoner, skriver Folkrörelsen Nej till EU:s ordförande Per Hernmar.

På EU-toppmötet i juni stod tillsättande av en ny EU-kommission i centrum. Mindre uppmärksamhet har getts policydokumentet för EU:s utveckling 2019–24. EU:s strategiska agenda är föredömligt kort och därför framgår inte detaljerna, som i stället finns i andra dokument. Men vi ska sammanfatta innehållet bakom vackra ord om trygghet, frihet, klimatneutralitet, rättvisa och värderingar.

Militarisering av gränsskyddet

EU:s strategiska agenda slår fast att effektiv kontroll av gränserna är en absolut förutsättning för säkerhet, lag och ordning, och att EU:s politik kan fungera i överensstämmelse med EU:s principer och värden. Hotet mot EU:s säkerhet och välstånd kommer således från migranter och asylsökande. En argumentation helt i linje med invandrarfientlig nyhöger.

Därför ska EU:s yttre gränsskydd stärkas och skyddet mot flyktingar ska göras totalt. EU ska ytterligare stärka samarbetet med ursprungs- och transitländer för att stoppa migration. Detta kommer att medföra fortsatt stärkande och militarisering av auktoritära regimer.

Det betyder också en militarisering av EU:s gränsskydd, EU-kommissionen har tidigare föreslagit 10.000 nya gränsvakter. Det medför också ytterligare sämre förhållanden för papperslösa i EU-ländernas skuggsamhällen.

EU gör inga som helst försök att åtgärda orsakerna till migration från fattiga länder eller flyktingar från konflikter.

Storebrorssamhället

EU förklarar nu krig mot ”ondsinta cyberaktiviteter, hybridattacker och desinformation från fientliga statliga och ickestatliga aktörer”. Inget sägs om den undermåliga säkerhet som präglar det mesta av internet. I stället kommer EU att stärka de hemliga strukturer som kännetecknar ett ökat ”storebrorssamhälle” med samarbete för underrättelseverksamhet. En utveckling som kan hota ett öppet och demokratiskt samhälle.

Ekonomi

För att stärka ”den europeiska modellen” inför framtiden ska EU stärka valutaunionen EMU, där kommissionen föreslagit en egen finansminister och egen beskattningsrätt, slutföra bankunionen där EU tar över ansvaret för kontrollen av finansmarknaden och där Europas invånare kan vänta sig att få betala vid kommande bankkrascher.

EU fortsätter att arbeta för ”rättvis konkurrens”. I Sverige kan detta leda till fortsatt konkurrensutsättning av offentlig verksamhet.

Internationellt kommer de handelsavtal man slutit med afrikanska länder ge ett stort företräde för europeiska storföretag att penetrera den afrikanska marknaden och på allvar etablera sig inom tjänstesektor och offentlig verksamhet.

Tomma ord i klimatpolitiken

EU äger inte klimatfrågan ensamt utan har en samordnande funktion. EU-länderna gömmer sig bakom EU och det är tveksamt om EU och EU-länderna kommer att kunna uppnå de målsättningar man har. EU:s jordbrukspolitik där storjordbruk står i centrum är en av huvudanledningarna till den minskande biologiska mångfalden. Genom meningen ”EU kan inte vara den enda som handlar” sätter man nivån på klimatarbetet och begränsar målet till att medlemsländerna ”bör överensstämma” med Parisavtalen.

EU ska också prioritera införandet av den sociala pelaren som antogs på det informella EU-toppmötet i Göteborg i november 2017. Där talas det om en mer konjunkturanpassad arbetsrätt, att minimilöner strax under existensminimum införs, samt en europeisk myndighet för arbetsmarknad, vilken redan fått ett kontor med hundratalet anställda. Någon lösning på problemet med de 100 miljoner fattiga står inte på agendan. Inte heller den stora frågan om obalansen mellan över- och underskottsländer.

Främja EU:s intressen i världen

EU tar nu ett nytt steg mot att bli en egen aktör i världspolitiken. EU ska i högre grad börja agera på egen hand för att tillvarata sina intressen. Försvarsanslagen bland EU-länderna ökar därför kraftigt. EU:s försvars- och säkerhetspolitik ska bli mer aktiv. Arbetet med EU:s militarisering, Pesco, fortsätter, där målet är en fullt utvecklad militärunion 2025. EU kommer att i än högre grad intervenera i andra länders politik under paroller som ”ambitiös grannlandspolitik” och ”ambitiöst partnerskap med Afrika”. Med EU:s agenda blir bistånd, utrikespolitik och militära muskler samordnade verktyg för att främja EU:s intressen på den internationella arenan – och i synnerhet i områden som gränsar till EU, som Nord- och centralafrika och Mellanöstern.

EU befinner sig i konflikt med Ryssland. Huvudorsak är utformningen av partnerskapsavtalet med Ukraina som innebär att Ukraina blir en del av det västliga säkerhetspolitiska samarbetet samt att handeln mellan Ryssland och Ukraina, i synnerhet östra Ukraina, inte blir kompatibel. EU har nyckeln till fred i Ukraina samt till avspänning med Ryssland. Genom att inte nämna detta ser EU:s ledare fortsatt konflikt med Ryssland och i Ukraina.

Ökade klassklyftor och segregation

EU:s agenda 2019–24 nämner inte välfärdsutvecklingen. Det betyder att EU:s ledare inte ser någon anledning att ändra kurs vad gäller välfärdsutvecklingen inom unionen. Därmed fortsätter utvecklingen med ökande klassklyftor och segregation. De 100 miljoner fattiga och 20 miljoner absolut fattiga nämns inte. Problemen med välfärdssektorns försämringar, på grund av minskade ekonomiska resurser, avregleringar och uppsplittringar nämns inte. Dessa tendenser förstärks genom regionala obalanser mellan länder. Därmed ser EU:s ledare ingen anledning till oro i detta fall.

Genom den kommande bankunionen kommer EU att ta över den nationella kontrollen över finansväsendet. Det kommer inte att minska risken för den kommande finanskrisen. Genom finanspakten är EU:s medlemsländer bundna vid att hålla underskotten i statsfinanserna till max 3 procent av BNP. Någon motsvarande regel för banker och finans finns inte. Därmed är risken för problem vid en kommande finanskris inte lösta – mer än att medborgarna genom EU:s försorg kommer att tvingas delta i att betala för kommande bankkriser.

EU talar om behovet av industripolitik och om den kommande digitaliseringen. Industrins utveckling kännetecknas av ökad rationalisering och outsourcing till andra länder. Digitaliseringen kommer förmodligen att ytterligare bidra till denna utveckling. Digitaliseringen kan därför komma att leda till en omfattande strukturrationalisering. Effekterna av denna kan förstärka redan rådande sociala och regionala obalanser där stora områden kan komma att stå utan arbetsplatser.

Sammanfattning EU:s agenda 2019–24

– Militär upprustning och säkerhetspolitisk upprustning

– Ökat säkerhetspolitiskt agerande i världspolitiken

– Militarisering av gränsskydd och krig mot migrationen

– Ökat samarbete kring underrättelse- och cyberverksamhet

– Inga åtgärder för att lösa konflikten med Ryssland och kriget i Ukraina

– Inga åtgärder mot ökande sociala klyftor, segregation eller regionala obalanser

– Inga åtgärder mot obalanser mellan över- och underskottsländer

– Inga åtgärder inför en kommande finanskris

– Inga ökade åtgärder för klimatarbetet eller en hållbar utveckling

Med EU:s strategiska agenda står det klart vad EU:s ledarskap menar med talet om att leverera till medborgarna: taggtråd och kanoner!

Text: Per Hernmar