EU ut ur Norden – för fredens skull
Rysslands invasion av Ukraina har satt raketfart på EUs planer om att bli en militär stormakt. Det är dåliga nyheter för freden. Och för Norden. Vår politiker blir i växande grad tvungna att välja mellan pengar till upprustning eller pengar till välfärd. Om EU får bestämma vet vi att den nordiska välfärdsmodellen blir förloraren. I värsta fall också freden.
I Norden har vi den senaste månaden sett flera exempel på att regeringarna överrumplat medborgarna med helt andra beslut och ståndpunkter än vad väljarna har uttryckt i val. Motiveringen är varje gång densamma: En helt ny säkerhetspolitiskt situation i Europa.
I Sverige användes argumentet för att söka medlemskap i NATO, i Danmark hörde vi samma argument för att integrera landet fullt ut i unionens militära projekt genom att avskaffa försvarsundantaget. Och i Norge talas det ständigt högre om att använda EES-avtalet som en ”möjlig plattform för utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med EU” i ljuset av kriget i Ukraina.
Det underförstådda budskapet är att EU är en stabiliserande faktor för fred och säkerhet.
Det är det motsatta som gäller. I EU säkras fred och fördragsamhet i bästa fall mellan medlemsstaterna inom unionen. I resten av Europa och globalt bidrar EU inte till fred, utan till spänning och en högre konfliktnivå. ”EU måste lära sig att använda maktspråk”, som unionens utrikeschef Josep Borrell formulerar det. Det gäller att säkra ”våra europeiska värden” på ett globalt plan.
De här europeiska värdena blir särskilt påtvingade det resursrika Afrika, en kontinent full med mineraler som EU har behov av för sitt ”gröna skifte”, om detta nu blir av, samt olja och gas. Unionen planlägger tre nya militära operationer i uranrika Mali, Niger och Burkina Faso. Dessa kommer i tillägg till de som redan pågår i Somalia, Centralafrikanska republiken och Mocambique. Detta fortsätter den europeiska exploateringen av kontinenten som de gamla kolonialmakterna har ägnat sig åt.
EU intensifierade sin upprustning långt före Rysslands inmarsch i Ukraina. Den europeiska försvarsfonden (EDF), nya stridsgrupper, militärpakten PESCO och det europeiska ”fredsverktyget” (EPF) är alla tillsammans ett led i planerna för att förverkliga en militärunion före 2025. Tyskland kommer nu att öka sin försvarsbudget till två procent av BNP och avsätter 100 miljarder euro till upprustning. Detta betyder att de tyska försvarsutgifterna ensamt kommer att bli lika stora som Rysslands. Bara USA och Kina kommer att ha större militära muskler än EU som en militärunion.
En ny militär stormakt gör inte Norden och världen tryggare. EU är en garant för flera utlandsoperationer i avlägsna områden och ett motsvarande försvagat territorialförsvar hemmavid.
Ett Norden utanför EU är vårt långsiktiga mål. För freden och välfärdens skull.
Folkebevaegelsen mod EU, Danmark – Susanna Dyre-Greensite
Folkrörelsen Nej till EU, Sverige – Per Hernmar
Nei til EU, Norge – Roy Pedersen
Oslo, den 12 juni 2022