Partierna ointresserade av EU i riksdagsvalet

Det hävdar forskaren Maria Strömvik vid Centrum för Europaforskning vid Lunds universitet i sin och kollegan Agnes Wibergs nya studie EU i riksdagsvalet som presenterades i Europahuset i Stockholm de 13 juni. Strömvik konstaterar att det finns väldigt lite forskning om besluten i EU och hur dessa påverkar medborgarna i Sverige. Det är också nästan omöjligt för svenska väljare att uppfatta och följa beslut som tas på EU-nivå, och dessutom är den offentliga informationen om EU extremt dålig. Varken medierna eller opinionsinstituten ställer frågor till partierna om vanliga beslut på EU-nivån. De ställer frågor om t.ex. ekonomi, miljö, hälsa, skola, klimat etc och allra sist kommer en påklistrad EU-fråga, som om EU kan behandlas som en sakfråga bland alla andra. Antagligen för att partierna väljer att prioritera EU som just en sakfråga, och inte som en övergripande ideologiskfråga.

Forskarna hade därför bestämt sig för att undersöka hur de svenska riksdagspartierna behandlar förslag till EU-beslut på sina webbplatser. Senare i den s.k. ”expertdiskussionen” kritiserades metoden för att vara alltför inskränkt. Men mot detta kan ställas att partierna genomgående hänvisar oss medborgare att söka information från olika webb-sidor.

Studiens första fas är att konstruera en webbportal (www.val2018.cfc.lu.se) och på den lägga ut hur partierna informerar på alla möjliga områden, som t.ex. social trygghet, landsbygdsstöd, migrationsfrågor, miljöfrågor, lag och ordning, sjukvård och försvar. När studien startades tidigare i vår identifierades ett 70-tal EU beslut som skall tas efter valet. Men EU-maskineriet fattar beslut så snabbt så att vid presentationen återstod 52 beslut att undersöka. Strömvik exemplifierade med plastanvändning, företags skattesmitning, utvisning av personer, stridsberedskap och cyberattacker, avgifter vid bank och kontantköp, tillåta Ryssland och Kina att investera i svenska hamnar, se webbportalen.

Studiens inte alls oväntade allmänna slutsats var att bara för 3 av 52 beslut hade något enstaka parti en tydligt uttalad åsikt. Inte för ett enda EU-beslut hittade forskarna åsikter från samtliga riksdagspartier. Sverigedemokraterna utmärkte sig genom att ha
inte en enda åsikt om de 52 besluten på sin webbsida överhuvudtaget. För de flesta frågor lyste EU-beslutsformulär blankt, vilket verkade frustrerande för den EU-frälsta publik som normalt besöker Europahuset. Så vad betyder egentligen en väljares röst på ett riksdagsparti den 9 september? Vid presentationen fick inget riksdagsparti godkänt.

Från de inbjudna så kallade experterna försökte Marie Granlund, (s)-ledamot i EU- nämnden, nedgradera undersökningen genom att säga att ”det är helt omöjligt att partier skall vara uppdaterade på EU”. Hon hänvisade att den EU-nämnd som vi har i Sverige och som sammanträder någon dag före ministerrådsmöten är unik. Så väljarna kunde läsa EU-nämndens offentliga protokoll för att informera sig, ansåg hon. EU- parlamentarikern Christoffer Fjellner (m) hade en mera öppen syn, och hävdade helt korrekt att riksdagsvalet också är ett Europaval. Han menade att avsaknaden av en diskussion kunde förklaras med att: EU är extremt rörligt; ”trianguleringens helvete” – partierna har blivit mindre specifika och ingen vill gör EU till en valfråga; EU uppfattas och beskrivs som utrikespolitik, men är inrikespolitik; alltför få människor följer och arbetar med EU-politik.

DNs avgående EU-journalist Annika Ström Melin höll med om att studien vara intressant och att för få journalister bevakar EU. Men hon sade också att politik handlar om motsättningar, och många av de 52 frågorna är mindre intressanta att skriva om. För journalister är det svårt att göra politik av EU-nämnden, då det är ytterst sällan som ledamöterna har olika åsikter.

För riksdagsledamöterna kommer säkert studien att uppfattas som något obekväm. Även för publiken verkade studien obekväm. När undertecknad fick ordet efter Strömviks presentation och sade att den logiska slutsatsen av studien borde vara att Sverige lämnar EU, väljarna välkomnas till Nej till EU:s hemsida och att EU-ministern Ann Linde i tidningen Flamman uttryckt ett kompakt ointresse för en kritisk diskussion om EU i valrörelsen försökte delar av publiken stoppa mitt inlägg. Efter inlägget ställdes
inte någon ytterligare fråga från publiken.

Forskarstudien bekräftade helt enkelt att riksdagspartierna inte är intresserade av att föra en debatt om EU i valrörelsen för det skulle riskera avslöja att de satt demokratin på undantag, och överlämnat upp emot 80 procent av beslut som tidigare togs nationellt
i riksdagen, landsting och kommuner till EU att bestämma.

Jan-Erik Gustafsson
www.nejtilleu.se