Norge kämpar emot EU:s energiunion

EU-kommissionen tog 2015 initiativ till att samla EU:s energi- och klimatpolitik i den så kallade energiunionen. Nu efter fem år anser kommissionen att energiunionen kommit på plats.

EU berömmer sig om att ha infört en rad nya regelverk som kan trygga elförsörjningen, minska energiberoendet, framför allt genom gasleveranser från Ryssland och genom att öka andelen förnybar energi. Sveriges anslutning till EU:s energiunion och EU:s centrala energibyrå ACER är en suveränitetsavsägelse i energipolitiken, som fullständigt hamnat under radarn. En kritisk, politisk diskussion har uteblivit. Men i Norge är det annorlunda.

Regeringen Solberg försöker nu få stortinget att acceptera energiunionen som en del av EU:s inre marknad. Striden står nu om stortinget väljer att använda vetorätten i EES-avtalet och säga nej till energiunionen med dess direktiv och förordningar och energibyrån ACER. Motståndarna, som hänvisar till juridisk expertis, anser att enligt Norges grundlag krävs en majoritet på tre fjärdedelar i Stortinget för en anslutning. Justitieministeriets lagavdelning har kommit fram till att enkel majoritet räcker.

I sak innebär det att om Norge går med i en energiunion kommer mer och mer av politiken att beslutas överstatligt. Den nationella kontrollen förloras, vilket redan skett i Sverige. Ökad överföringskapacitet och handel med el mellan EU-länderna leder till högre elpriser, som kommer att påverka vanliga konsumenter, industri och företag i privat och offentlig sektor. Dagens energiöverskott i det norska systemet kommer att försvinna och därmed kommer grunden för gynnsamma elpriser för kraftintensiv industri att reduceras kraftigt. Det kan äventyra tusentals jobb.

Norge kan få en order från EU/ACER att bygga fler kablar. Om kapaciteten på kablarna som Norge har och de som håller på att byggas inte är tillräckligt stor för att jämna ut prisskillnaderna mellan Norge och handelspartnerna, kan man behöva använda inkomsterna från befintliga kablar för att bygga nya.

Norge liksom Sverige har stor andel vattenkraft. För att kunna utnyttja inkomstmöjligheten i kablarna på bästa sätt kommer kraftföretagen att ha goda skäl att öka kraftkörningarna i vattendragen. Detta innebär ofta förändringar i vattenflödet i floder och reservoarer, och det har stora negativa konsekvenser för miljön, naturen och utomhusintressen.

ACER, EU:s överstatliga energibyrå, som ska samordna och reglera medlemsländernas energimyndigheter, är särskilt kontroversiell. Den har sitt huvudkontor i Ljubljana i Slovenien. ACER: s uppgift är att lägga fram förslag och följa upp åtgärder som säkerställer att EU:s inre energimarknad realiseras i linje med dess mål.

Detta mål är att säkerställa att alla nät i medlemsstaterna utvecklas, sammankopplas och regleras så att elström kan rinna fritt i hela unionen. Medlemsstaterna (inklusive EES-länderna) måste delta i utvecklingen av den gemensamma energimarknaden. Byrån ska följa upp medlemsländernas investeringsplaner. Från 2021 kommer EU-kommissionen också att kunna godkänna eller kräva förändringar i dessa.

Regeringen Solberg lyckades 2017 få en enkel majoritet i Stortinget för anslutning till energiunionen med hjälp av Arbetarpartiet och Miljöpartiet De Gröna. Senterpartiet, Kristelig Folkeparti, Sosialistisk Venstreparti, Rödt samt enskilda grupper i andra partier är emot. Frågan är mycket kontroversiell i Arbetarpartiet. LO:s två största fackföreningar, Fagforbundet och Fellesforbundet samt El- och IT-förbundet är emot. Flera fylken (regioner) är emot energiunionen.

Norska Nei til EU har stämt regeringen Solberg inför domstol för brott mot tre fjärdedelsprincipen i den norska grundlagen. Stämningen har avvisats i tingsrätten och lagmannsretten (motsvarar hovrätten). Men Nei till EU ger sig inte. Med ett starkt folkligt stöd bakom sig har i juni 2020 Norges högsta domstol beslutat ta upp Nei til EU:s överklagan till behandling.

Text: Jan-Erik Gustafsson