Sveket om minimilöner
Svenska regeringen har stått upp för att försvara den svenska och nordiska arbetsmarknadsmodellen. Både fackföreningsrörelsen och näringslivet har varit eniga om att få behålla modellen där arbetsmarknadens parter utan statlig inblandning gör upp om löner med mera genom förhandlingar.
På det informella EU-toppmötet 2017 i Göteborg godkändes EU:s så kallade ”sociala pelare” med punkter om att konjunkturanpassa anställningslagstiftning, samt införande av minimilöner. Sverige har tillsammans med Danmark hävdat motstånd mot EU-kommissionens förslag om införande av minimilöner. Minimilöner beslutas av respektive land och syftar till en låg lönenivå under gällande kollektivavtal. Det är en form av statligt styrd institutionell fattigdomssektor.
Sverige har tillsammans med Danmark avvisat EU:s försök att underminera den nordiska arbetsmarknadsmodellen. Men nu svänger den nya socialdemokratiska minoritetsregeringen från sitt motstånd mot EU-kommissionens förslag till stöd för kompromissförslaget.
Det avgörande felet med kompromissförslaget är att det kommer att bli möjligt att pröva frågan i EU-domstolen. Och EU-domstolen dömer alltid till EU-rättens fördel. Där är risken mycket stor att den nordiska modellen döms bort till förmån för EU:s minimilöner. Det var just detta som hände 2007 när EU-domstolen dömde Byggnads och Elektrikerförbundet för en blockad av det lettiska byggföretaget Laval som saknade svenska kollektivavtal.
Minimilöner utgör ett mycket stort hot mot den nordiska arbetsmarknadsmodellen och innebär att den ytterligare urholkas och att stora löntagargrupper kommer att dömas till arbete som leder till institutionell fattigdom utan möjlighet för fackföreningsrörelsen att påverka. Den svenska fackföreningsrörelsen riskerar att få en minskad bas och minskat inflytande vilket kan få mycket långtgående konsekvenser för fackliga rättigheter, arbetsmiljö med mera.
Nej till kompromiss om minimilöner!
Försvara den nordiska arbetsmarknadsmodellen!
Text: Per Hernmar
