Storbritannien har återtagit en egen jordbrukspolitik

I EU:s långtidsbudget 2021–27 får medlemsstaternas bönder, främst storbönderna, ett finansiellt stöd på cirka 35 procent av den totala budgeten på 1074 miljarder euro för att som det heter bönder och livsmedelsindustri skall kunna konkurrera effektivt på den globala marknaden. Svenska politiska partier har inför varje långtidsbudget och EU-val sagt att denna orättfärdiga jordbrukspolitik måste förändras, men detta har bara varit tomma fraser och ord.

Med Brexit och handelsavtalet som slöts på julafton har Storbritannien återfått makten att besluta över en egen nationell jordbruks- och livsmedelspolitik. John Davies, ordförande för jordbruksorganisationen National Farmers’ Union (NFU) Cymru i Wales, säger till den ryska journalisten Ekaterina Blinova att han var orolig över de segdragna förhandlingarna mellan Storbritannien och EU.

”Det har verkligen varit en besvärlig tid de fyra senaste åren efter omröstningen då vi inte varit säkra på om vi har tillgång till marknaden i EU”, säger han. ”Vi har 1 000 tackor så vi producerar en stor mängd lammkött, och mycket av det, cirka 40 procent, säljs till Europa. Så konkurrensen är verklig och mycket viktig för oss. Så det här året för min egen del, så som det såg ut, har vi sålt av alla våra lamm nu, för jag var rädd att om det inte blev något avtal skulle priset krascha” säger han.

Men med handelsavtalet ser det bättre ut än väntat säger Davies. ”Avtalet är bra nu. Det har fått en mer solid grund. Vi kan växa och utveckla affärerna, därför att förhoppningsvis vet vi nu vart vi är på väg”. Davies bedömning delas av Phil Stocker som är verksamhetschef för National Sheep Association Union, som säger: ”Vi har fått en känsla av lättnad av det faktum att handelsavtalet har överenskommits mellan Storbritannien och EU och tillåter oss att fortsätta exportera lamm till Europeiska unionen”.

Så EU fortsätter att vara en viktig marknad; med Brexit öppnas nya möjligheter för inhemska producenter menar Davies, som säger: ”Tidigare sa politikerna, ’vi kan inte prioritera brittisk produktion därför att det strider mot EU:s regler’, så det finns förmodligen stora möjligheter här”. Han planerar nu att utöka sitt jordbruk med köttkor då Storbritannien inte är självförsörjande på kött. Nathan Allen som föder upp både lamm och biffkor på ett jordbruk nära Windermere menar också att Brexit kommer att hjälpa de brittiska bönderna, när de nu kommer att få mera kontroll över vad som kan exporteras och vad som kan stanna kvar i landet för att stimulera den inhemska marknaden.

Wilfred Emmanuel Jones, en bonde i Devon, som har grundat organisationen The Black Farmer, en organisation för kött- och korvproduktion, menar att det till en början behövs en del ny dokumentation vid import och export, men samtidigt menar han att subventioner till jordbruket i princip inte är bra, därför att det tillåter bönder som inte nödvändigtvis är effektiva att stanna kvar i branschen, och när landet nu gör sig av med EU:s subventioner kommer det att vara bra för hela jordbrukssektorn.
”Storbritanniens jordbrukssektor behöver nytt blod och innovation”, säger han. Samtidigt säger han att regeringen behöver stödja och hjälpa jordbrukssektorn, då bönderna blir allt äldre och det behövs många nya yngre som måste ta vid.

Phil Stocker uttrycker att när Storbritannien nu lämnar EU:s jordbrukssubventioner så kommer mer av ”offentliga pengar att bli tillgängliga för att leverera varor till den offentliga sektorn, bättre produktion för miljön, åtgärder mot klimatet, återvinning och andra liknande saker”, och avslutar med att bönderna de närmaste åren kommer att få jobba hårt under de nya förutsättningarna.
Denna omställning till en ny nationell jordbruks- och livsmedelspolitik kommer säkert att uppvisa både framgångar och bakslag. Matfattigdomen är utbredd i Storbritannien. cirka fyra miljoner barn uppskattas gå hungriga, och regeringen har delat ut två miljoner torftiga, näringsfattiga och hårt kritiserade matpaket till familjer med låg inkomst, när skolor stängts ned under coronapandemin.

För att klara av klimatomställningen fungerar inte längre ett storskaligt, miljöförstörande jordbruk, utan ett mera småskaligt resursbevarande och varierat jordbruk är en nödvändighet för att återge landsbygden dess vitala roll i samhället. Så diskussionen om den nya nationella jordbruks- och livsmedelspolitiken kommer säkert att bli livlig och intensiv. Men i Sverige fortsätter EU-politikerna år efter år att bejaka EU:s subventionsstyrda, överstatliga jordbrukspolitik, som främst gynnar de stora industriella jordbruks- och livsmedelsföretagen.

Med Brexit har Storbritanniens bönder lämnat denna tvångströja, vilket borde vara en lärdom även för den svenska EU-eliten. Den säger ju i högtidliga sammanhang att EU:s jordbruks- och livsmedelspolitik är en katastrof.

Text: Jan-Erik Gustafsson