Krönika: EU skönmålar sin historia

EU skönmålar sin historia och sina fäders bakgrund, skriver Jan-Erik Gustafsson.

Torsdag 9 maj firar EU-eliten Europadagen, EU:s nationaldag. Dagen är vald eftersom Frankrikes utrikesminister Robert Schuman den 9 maj 1950 presenterade Schumandeklaration, som betraktas som startskottet för EU-projektet.

Europadagen är också dagen då ett antal av EU:s så kallade fäder skönmålas och hyllas. I en intervju i franska Le Figaro 26/3 presenterade Philippe de Villiers sin bok J’ai tiré sur le fil du mensonge et tout est venu (Fayard 2019), som behandlar de tre fäderna Jean Monnet, Robert Schuman och Walter Hallstein. Villiers har gaullistisk bakgrund, var aktiv mot Maastrichtfördraget 1992 och EU-konstitutionen 2005, och har varit ledamot av EU-parlamentet i två perioder för konservativa  Mouvement de France. Villiers bygger sin framställning på ett stort antal icke längre hemliga dokument. Hans bok har lett till en del politisk rabalder i Frankrike.

Monnet och Schuman blev verktyg för USAs regering och underrättelsetjänst för att ta över den europeiska marknaden i slutet av 1940-talet. Monnet och Schuman (samt Europarörelsen) stöttades av amerikanska utrikesdepartementet och CIA via Ford & Rockefeller Foundation samt Den amerikanska kommittén för ett förenat Europa med totalt över 600 000 dollar enligt avklassificerade dokument.

Minst känd bland dessa fäder är Walter Hallstein, den förste kommissionsordföranden (1958–68) efter Romfördragets tillkomst 1957. Hallstein var professor i juridik, aktiv nazist i tyska armén under andra världskriget och undervisade soldater om ”Das neue Europa” (Det nya Europa). Han tillfångatogs av USA-trupper i Cherbourg 1944. Efter en kortare tid av arbete för USA-administrationen återvände han till Europa.

Efter återkomsten till Tyskland i november 1945 utnämndes han till rektor vid universitetet i Frankfurt och blev senare statssekreterare i utrikesdepartementet, och chef för den tyska delegationen som ledde fram till Schumandeklaration 9 maj 1950 och därefter fördraget om Kol- och stålunionen 18 maj 1951.

Walter Hallstein beskrivs som en nära vän till Västtysklands förbundskansler Konrad Adenauer. Adenauer föreslog Jean Monnet Hallstein som den förste kommissionsordföranden. Angela Merkel hyllade 2018 Hallstein och den ”europeiska konstruktionen” som ett experiment av aldrig tidigare skådad djärvhet.

1950 var Monnet chef i franska Plankommissionen, Schuman utrikesminister i Frankrike och Hallstein tysk chefsförhandlare. En liten grupp under Monnet och de amerikanska uppbackarna formulerade under starkt hemlighetsmakeri Schumandeklarationen. I deklarationen står rakt på sak: ”Sammanslagningen av kol- och stålproduktionen kommer omedelbart att möjliggöra upprättandet av en gemensam grundval för ekonomisk utveckling som ett första steg mot en europeisk federation…”

Schumandeklarationen betraktas av EU-eliten som en inledning på marschen mot stor europeisk enighet, och Schuman framställs ofta som en stor visionär. Men detta är en skönmålning. Schumandeklarationen var inte hans eller en fransk idé. Den var amerikansk. Utrikesminister Schumans statssekreterare Bernard Clappier har berättat att ”i verkligheten var det Washington som 1949 påbörjade allt”. Den amerikanske utrikesministern Dean Achenson tryckte på.

Samma personer under Monnet och med Hallstein som tysk förhandlare formulerade därefter Kol-och stålunionfördraget.

Phillipe de Villier har skrivit en ovärderlig och avslöjande bok. Den bidrar till argumentationen att EU-projektet aldrig har varit ett freds- och demokratiprojekt.

Text: Jan-Erik Gustafsson