Krönika: EU kan inte reformeras

I ett möte i Europahuset efter brexitomröstningen 2016 försäkrade den dåvarande Europaministern Ann Linde undertecknad att EU-motståndet skulle få en plats i EU-debatten. Det var en ren lögn för ännu har inte företrädare för EU-motståndet fått plats i den nu pågående utslätade EU-valkampanjen.

När det inte längre finns något parti i riksdagen som aktivt driver frågan om utträde avstår samtliga riksdagspartier att kritisera och ens diskutera EU:s grundläggande marknadsliberala institutioner. Med Sveriges 1,8 procent röststyrka i ministerrådet säger sig parlamentskandidaterna och deras partiledare att de ska göra EU ”lagom”, eller ”vassare” eller till en ”social union”, men förklarar aldrig konkret hur detta ska gå.

Dessutom framförs av partier, media, fackorganisationer och pensionärsorganisationer hur viktigt det är att gå och rösta, då EU-parlamentet sägs vara lagstiftare. Detta är inte sant. EU-parlamentet fattar inte några lagstiftningsbeslut. Det gör endast ministerrådet. Och EU-parlamentarikerna har ingen rätt att föreslå lagstiftning, som svenska riksdagspolitiker. Den rätten finns endast hos EU-kommissionen, väktaren av all unionslagstiftning som drabbar oss, och som oftast anlitar och betalar lobbyistorganisationer att skriva de ursprungliga lagförslagen.

EU-parlamentet är endast en slags ”remissinstans” som i så kallade läsningar kan jävlas med kommissionen, så att den måste omforma eller dra tillbaka ett lagförslag. Men det händer sällan att det blir konflikt mellan parlamentet och kommissionen, eftersom det odemokratiska EU är en konsensusorganisation för de stora partigrupperna som i första hand företräder de europeiska och amerikanska storföretagens intressen.

Så vad riksdagspartierna nu driver är frågor som inför riksdagsvalet i september förra året absolut inte hade med EU att göra, men som nu helt plötsligt har blivit EU-frågor (!), och samtliga riksdagspartier säger sig nu i varierande grad vara goda klimatkramare, brotts- och terroristbekämpare, asylanhängare, jämställdhetsanhängare. Men inget parti vill diskutera grunderna för det marknadsliberala EU-projektet, den EU-militarisering som nu växer i styrka, privatiseringspolitiken och allra minst EU:s solkiga historia.

I vår broschyr EU kan inte reformeras kan var och en bland annat läsa om framväxten av Europeiska unionen och att EU-parlamentet är den nödvändiga kuliss för att EU-eliten fortsatt skall kunna styra nationalstaterna och dess folk. Det är fakta som EU-kandidaterna inte talar om eller ännu värre inte känner till.

Text: Jan-Erik Gustafsson