EU-lagar förhindrar nödvändig omprövning
EU är både ett imperiebygge och en grundlagsfäst ideologi – den nyliberala. Dess ekonomi bygger på tanken att kapitalets rörlighet kommer främst, att globaliserad produktion – av allt – alltid är bäst, det vill säga ”effektivast”. Därav de fyra så kallade ”friheterna”.
Corona bekräftar vad många hävdat – att dessa för med sig en femte frihet: infektionernas fria rörlighet. För att kunna hantera denna väl, hade en biologisk och ekologisk världsbild och samhällsstruktur varit nödvändig. I stället härskade en mekanisk syn på tillvaron. Därav bristen av genuin förståelse för ekologiska processer, kretslopp, flödesenergier och resiliens (motståndskraft).
Så EU – och dess medlemsländer – var oförberedda. Omedelbara brister var:
- Det fanns inget tidigt förvarningssystem
- Det fanns inga resurser till en framskjuten insats. (Där USA:s insats mot ebola antagligen hindrade en pandemi.)
- Det saknades uppbyggda system för gränstestning och karantän. (Det improviserades fram)
- Resurser för testning och smittspårning var otillräckliga.
- Antalet intensivvårdsplatser (IVA) var i typfallet för lågt.
- Förbrukningsutrustning – Hazmat – lager var underdimensionerat.
- Skalskyddet vid (sårbara) äldreboenden var helt otillräckligt.
- Den allmänna kunskapen om pandemiers natur och vad en klok respons var, saknades hos politiker och allmänhet.
Givet att forskarvärlden varnat och betonat att det inte var ”om”, utan ”när” som gällde, kan vi urskilja de underliggande skälen till att allt gick överstyr:
- Den mekaniska och ekonomiska världssynen blundade för de epidemiologiska realiteterna.
- Kapitalliberaliserings- och upphandlingsdirektiven bidrog till utförsäljning av vår läkemedelsindustri/vaccinkapacitet.
- New Public Management bidrog till underdimensionerade IVA-kliniker.
- Just in time-ideologin ledde till helt otillräckliga lager av medicinsk utrustning
- Privatiseringen av äldrevården bidrog inte bara till undernäring och blöjvägning, utan också till underdimensionerad, underutbildad vårdpersonal och till lokaler och procedurer som inte kunde hävda en smittbarriärer. (Det var för dyrt. Så våra äldre smittades och dog.)
- Och bristen på en samhällsvid förståelse för pandemibekämpningsvillkor bidrog initialt till en onödigt stor smittspridning (sportlovsveckorna).
Det kommer en omprövning nu:
- Det är uppenbart att vi behöver ha nationell kontroll över produktionen av livsviktiga mediciner/vaccin/utrustning. (Och sådant vi inte tillverkar, måste beredskapslagras)
- Vi får inte god omvårdnad, kunnig personal, rimliga arbetsvillkor – eller trygga skalskydd – på våra äldreboenden om uppdraget går till lägsta anbudet. (Som dessutom tar undan 20 procent till utdelning.
- Det globala flygandet är inte bara extremt miljöbelastande, det är dessutom en smittspridare globalt. Semestrar hemmavid sprider inte pandemier.
- Resiliens och lokalisering kommer att vara viktigt i det framtida samhällsbygget.
- Också de långa försörjningskedjorna – och deras medföljande globala resande/transporter – måste omlokaliseras.
- Däremot kommer det att behövas en global solidaritet med framskjuten insats, för att stödja länder med svagare utbyggd hälsovård – också för att stämma i bäcken.
Och allt detta nödvändiga är oförenligt med drösar av EU-lagar. Vi ser också hur EU totalt missat allt i den här krisen. Vi måste lämna, bli fria igen, för att skydda folkhälsan.
Text: Bengt-Åke Berg
