Släng utredningen om bankunionen i papperskorgen!
Den tidigare socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen tillsatte i december 2017 en utredning om EU:s bankunion. Utredningen skulle analysera fördelar och nackdelar om ett svenskt eventuellt deltagande i bankunionen.
I december förra året presenterades den färdiga utredningen ”Sverige och bankunionen” (SOU 2019:52), en voluminös tegelsten på över 500 sidor.
Bankunionen har varit i funktion i fem år och är obligatorisk för alla de 19 euroländerna. Den kom till stånd efter eurokrisen 2010–12 och syftar till en beredskap för att rädda förtroendet för euron och europeiska banksystemet vid nästa finansiella kris.
Bankunionen består främst av en så kallad mekanism till system av bankerna i euroområdet och en så kallad mekanism för att lösa ut banker i kris (resolution). Det är Europeiska centralbankens ECB-råd, som består av ECB:s direktionsledamöter och de nationella centralbankscheferna, som ytterst beslutar i tillsynsfrågor. I dag har Finansinspektionen denna funktion i Sverige.
Syftet med en bankutlösning eller resolution är att under ordnade former rekonstruera eller avveckla en bank eller ett finansinstitut som hamnat i kris utan att det sker en konkurs och inte leder till betydande störningar eller avbrott i grundläggande samhällsfunktioner. Detta ska främst ske genom skuldnedskrivning, och det sägs att skattebetalare inte ska drabbas.
Går Sverige med i bankunionen överlämnas makten för en resolution från Riksgälden till en resolutionsnämnd, som består av heltidsanställda EU-tjänstemän. Ett slutligt beslut om resolution av en bank ska fattas av EU-kommissionen eller i vissa fall Ekofin-rådet (EU:s finansministrar).
Till resolutionsnämnden finns knutet en resolutionsfond, som ska kunna användas för att undvika konkurs om nedskrivning inte är tillräckligt. Blir Sverige medlem skriver utredningen att Sverige måste tillföra 14–18 miljarder kronor till fonden, vilket betyder att statsskulden ökar i motsvarande omfattning. Det är oklart om Sverige ska ingå i en europeisk insättargaranti, vilket i så fall ökar risken att småsparare med betydande summor får vara med och betala en bankrekonstruktion.
Utredarna skriver att utgångspunkten varit att Sverige inte har euron som valuta. Därmed borde utredningen aldrig ha tillsatts, då ett medlemskap i bankunionen innebär ytterligare en suveränitetsavsägelse till EU-systemet.
Utredarna skriver dock att ett svenskt deltagande i bankunionen ”inte kräver någon befogenhetsöverföring till EU eftersom Sverige redan godkänt EU:s fördrag där befogenheten att lagstifta samt att fatta beslut om tillsyn och resolution ingår”. Senast skedde denna suveränitetsavsägelse efter riksdagsvalet 2010, då samtliga riksdagspartier utan offentlig debatt skrev in i regeringsformen att ”Sverige är medlem i EU”.
Nu är de flesta riksdagspartier emot eller tveksamma till bankunionen. Enligt SR Ekonomi uttalar sig företrädare för Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet mot ett deltagande. Ulla Andersson (V) säger: ”Om vi går med i bankunionen då får vi här i Sverige garantera andra länders bankers risker och förluster. Jag tycker det är horribelt nog att skattebetalarna ska stå för bankernas förluster här i Sverige”.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet är mycket tveksamma och Centern har inte tagit ställning. Liberalerna är det enda parti som redan nu uttryckt att de är för ”ett stabilare regelverk när det blir en finansiell kris” medan Socialdemokraterna som vanligt vacklar och säger att Sverige ska vara med och påverka EU så mycket som möjligt.
Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen var dock tydlig när han redan i mars 2019 i ett seminarium i Svenska institutet för Europapolitiska studier (Sieps) sade: ”Enligt min uppfattning borde Sverige som land först ta ett beslut i den stora frågan: ska vi vara en del av euroområdet på lång sikt, eller ska vi stanna kvar utanför? Detta är ett politiskt beslut som jag inte tänker yttra mig om. Men enligt min uppfattning borde beslutet om huruvida vi ska delta i bankunionen grunda sig i vårt ställningstagande som nation avseende den gemensamma valutan”.
Sammanfattningsvis borde utredningen aldrig ha tillsatts. Sveriges befolkning har i en folkomröstning 2003 beslutat att inte vara en del av euroområdet. Ett deltagande i EU:s bankunion innebär ytterligare en suveränitetsavsägelse, som inte kan accepteras.
Text: Jan-Erik Gustafsson
